Hälsningar från Jyväskylä VM rallyt

I eftermiddags avslutades det finska VM rally i Jyväskylä med en suverän seger av världsmästaren Sebastian Loeb. Det har varit mitt tionde Jyväskylä rally i rad som jag har varit på plats. Jag försökte fånga stämningen på specialsträckan 16 Kakaristo. Se videoklippet ovan. Men mitt inlägg ska inte beskriva den underbara rallyfesten med hundratusentals åskådare som är känd över hela världen utan om förlorarens ensamhet i motorsporten. Jari-Matti Latvala som har varit en av favoriterna för segern här i Jyväskylä gjorde redan på den tredje sträcka ett dumt misstag och körde i diket. Jag arbetar tillräckligt länge med rallyförare för att veta hur snabbt något sådant kan hända. Det märkliga är bara det: Vinner man ett rally eller någon annan tävling inom motorsporten (grattis Heikki Kovalainen till din första GP seger idag!) så är hela teamet delaktigt och alla firar tillsammans men går det sämre då händer det allt för ofta att föraren idiotförklaras och lämnas ensam efter en avkörning. Det är ju just i sådana situationer som man skulle behöva mest med stöd. Jag vet, detta är inte något som förekommer bara inom motorsporten. Det finns många livsområden som människorna väljer att visa sig tillsammans med de framgångsrika eftersom det är betydligt mindre glamourös att visa sig vid sidan av en förlorare. Men tänk på det, dagens förlorare kan vara morgondagens vinnare och tvärtom. Då jag in i det sista hoppas på det goda i människan försöker jag trösta mig med att allt möjligtvis bara beror på att människorna inte vet hur de ska bemöta en förlorare och därför håller sig undan. Jag skall vid ett senare tillfälle ägna ett inlägg just åt ämnet: Hur bemöter jag en människa som har misslyckats och är ledsen.