Igår skrev jag om det dåliga självförtroende som finska ungdomar, speciellt flickor, har. Som man kan läsa bland kommentarerna tyder mycket på att våra elever mår sämre än på länge, kanske till och med än någonsin. Som på beställning offentliggjordes igår skolhälsoundersökningen för året 2007 som Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården Stakes har gjort.
Resultatet av undersökningen är ingen trevlig läsning. Både våld och mobbning har blivit vanligare i de finska skolorna. Av barnen i högstadieåldern uppgav var tionde pojke och var sjunde flicka att de utsatts för mobbning minst en gång i veckan. Idag vet man att det finns ett samband mellan psykiska problem och mobbning samt risken att bli ett mobbningsoffer. Skolpersonalen missar tre av fyra mobbningsfall. Skolläkaren Sirkka Suontausta-Kyläinpää anser att de förebyggande åtgärderna hittills misslyckats. Skolpersonalen försöker släcka bränder i stället för att hindra dem från att flamma upp, menar hon.
När det gäller våld och mobbning bland ungdomar (även bland vuxna) kommer vi som igår in på självförtroendet och självkänslan. Jag har verkligen svårt att förstå varför skolorna inte satsar mera på att utveckla barnens självförtroende och självkänsla. Som jag skrev redan igår, vad hjälper det att ha duktiga elever när de mår dåligt?
Man vill bli älskad
I brist därpå beundrad
I brist därpå fruktad
I brist därpå avskydd och föraktad
Man vill ingiva människorna någon slags känsla
Själen fryser i tomrummet
Och vill ha kontakt till vad pris som helst
Hjalmar Söderberg
3 kommentarer:
Vad kan man göra för att förbättra barnens självkänsla?
Hur förfar man för att inte bara släcka bränder, (då självkänslan redan har fått sig en rejäl törn). Skall man införa ett nytt ämne i skolorna redan från grunden, småskolan eller behöver man börja redan i förskolan för att förhindra dålig självkänsla hos barn och ungdomar?
Intressanta frågor. Det gäller att få våra skolpolitiker involverade i det som sker för att få förändring. Hem o skolaföreningarna i hela vårt land borde vara ett bra element som kan göra
en gemensam påtryckning till dem som har makten, alltså politikerna.
Med tanke på vad du skrev i ditt tidigare inlägg; Isberget, som för övrigt var jättebra, så har lärarna mera än fullt upp med att bara göra det som de är tillsatta för, så det krävs säkert både den ena och den andra förändringen för att få det hela att löpa.
I och med all kortsiktig kostnadsbesparing som förekommer i kommunerna, så blir skolungdomen lidande. Det får inte bli ett självändamål att slå samman alla skolor till en enda stor, där elevantalet blir större och större med påföljden att lärarna inte hinner med att se och hjälpa eleverna. Varken elever eller lärare mår bra av den situationen.
Igår talade jag med en ung kvinna som av en händelse berättade att hon ville gå om en klass i högstadiet, eftersom hon kände att hon inte hängde med. De var många i klassen, 28 elever. Rektorn nekade henne detta p.g.a att hon skulle bli för kostsam. Det resulterade i att hon fick ett avgångsbetyg ( de var ”snälla” nog att släppa mig vidare; hennes egna ord) som visade sig att inte vara tillräckligt bra för att hon skulle kunna söka in i andra skolor. Nu är hon 29 år, tvåbarnsmamma och utan utbildning. Som jag ser det så är det väldigt kortsiktigt tänkt ekonomiskt sett. Det är ingen ekonomi alls; skulle hon ha fått förkovra sig som hon ville så kunde hon ha fått en utbildning och ett yrke senare. Nu söker hon sig fram på olika sätt för att försörja sig och barnen, för tillfället med att plocka äppel åt andra. Hennes självkänsla är inte den bästa, därmed inte sagt att det är fel att plocka äppel, men hon ville något annat.
Det är viktigt, oerhört viktigt att den unga människan i dagens samhälle, blir sedd och bekräftad för den hon är. Att hon duger som hon är. God självkänsla fungerar också som ett själens immunsystem och ger motståndskraft, styrka och förmåga till återhämtning.
Tack för era kommentarer. Jag hoppas ni har möjlighet att läsa dagens (fredagens) inlägg som just handlar om hur man kan utveckla självkänslan. Jag håller helt med småbarnspedagogen och jag tror inte att jag är den enda som tycker synd om den unga kvinnan som blev ett offer av politikernas spariver. Det finns mycket att ta upp ännu runt detta ämne.
Skicka en kommentar