Det är mycket länge sedan jag har sträckläst en bok. Men nyligen hände det. Marianne Käcko skänkte mig hennes bok ”Ta livet av mig, mamma!” . Hon berättar om hennes dotters anorexi. Marianne beskriver på ett enastående sätt hennes barns lidande och frustrationen i att leva med en anorektiker. Jag vill inte avslöja mera om boken förutom att uppmana var och en att läsa de första sidorna. Jag lovar att du inte lägger boken åt sidan mera före du har läst den färdigt. Det borde vara plikt för alla som arbetar inom vården att läsa boken under utbildningen. Läs boken och du förstår precis vad jag menar.
Det finns en annan intressant sak att nämna i samband med boken. Jag talar i mina föreläsningar ofta om hur förväntningar på att något är svårt att lyckas med, gör det omöjligt för oss att sen ens försöka med att ta itu med utmaningen. Marianne är ett utmärkt exempel men i motsatt betydelse. Hon valde att skriva sin bok i dialogformen. Hon visste helt enkelt inte att dialogformen är den svåraste och mest krävande stil för en författare. Marianne sade själv att hon aldrig skulle vågat skriva boken i dialogform om hon skulle varit medveten om det. Boken blev en stor succé. Vilken tur att du inte visste om det Marianne och tack för en fantastisk bok som berör djupt.
Ta livet av mig, mamma!
Marianne Käcko
Söderströms förlag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar