Varför talas det aldrig om utlärningssvårigheter?

Igår höll jag en skolning för lärare. Jag gick främst in på ämnen självförtroende och självkänsla och hur dessa två faktorer påverkar elevernas skolprestationer samt hur man som lärare kan påverka elevernas självkänsla och självförtroende. Utöver det talade jag om utlärningssvårigheter. Varför talas det aldrig om utlärningssvårigheter i skolorna? Man kunde det göra nu väldigt enkelt för sig och förklara det med att ”utlärningssvårigheter” inte finns som ett ord i det svenska språket. Men trots att ordet inte förekommer, fattade alla lärare direkt vad jag menade med det. Tyvärr har det blivit så att man talar ofta och gärna om barn med inlärningssvårigheter. Så fort att ett barn har svårt att ta åt sig information börjar man fundera över om eventuella inlärningssvårigheter kunde ligga bakom det. Jag tycker att det är bra. Ännu för 30 år skulle man högst antagligen klassat alla dessa barn som dumma eller inte tillräckligt intelligenta. Åt andra sidan upplever jag att det finns en viss risk att det börjar gå till överdrift med utredningar om inlärningssvårigheter. Varför är det aldrig någon som vågar ifrågasätta sättet hur en lärare lär ut?
Vi vet idag att 40 procent av alla barn kommunicerar med en hög röstvolym och hög talhastighet. Andra 40 procent av barnen talar långsamt och också lägre röstvolym och 20 procent kommunicerar i sin tur med en mycket låg röst och mycket långsamt samt att de gör pauser ofta mitt i meningarna. Vi vet idag också att 80 procent av alla lärare hör till första gruppen, d.v.s. de talar snabbt och med en hög röstvolym. Det gynnar främst eleverna som använder sig av samma kommunikationsstil. Men för alla andra elever kan det vara ganska jobbigt att vara tvungna att ta information emot på ett annat sätt än man själv skulle välja. Särskilt de 20 procent av eleverna som har en ganska starkt avvikande kommunikationsstil drabbas av problemet. Lärare borde variera kommunikationsstilarna mera medvetet under sina lektionarna för att kunna tillgodose alla elevers behov.
Jag är säker att det döljer sig bakom många barn med inlärningssvårigheter en lärare med utlärningssvårigheter. Det är absolut inte lärarnas fel utan felet måste sökas hos skoldirektörer, skoldirektioner och skolnämnder som inte tar ansvaret för att säkerställa kontinuerliga skolningstillfällen och handledningar för sin personal. Får lärare bara möjlighet så är de mycket villiga att vidareutbilda sig, det fick jag bevis för igår kväll på mitt besök i Jungmans/Kyrkostrandsskola i Jakobstad. Vilka lärare! Vilket team! Vilken stämning i kollegiet!