lördag 4 oktober 2008

Tillåtet att bli arg

Jag vet inte hur din vardag ser ut men jag blir så gott som varje dag åtminstone en gång arg över något eller någon. Det finns så mycket man kan bli arg över. Oftast räcker det med att läsa tidningen för att en känsla av ilskan kommer upp i kroppen. Idag läste jag till exempel att barn i Finland fortfarande utsätts för kroppsligt våld i sin familj. Av niondeklassisterna berättade var tredje att han eller hon upplevt fysiskt våld från någondera av föräldrarna. Och detta trots att alla är medvetna om att det finns en lag som förbjuder uttryckligen barnaga. Men varför skriver jag nu som rubrik att det är tillåtet att bli arg? Temat är väldigt komplext. Föräldrar blir arga på sina barn och vet inte hur de ska hantera det och använder fysiskt våld som en ventil för frustrationen som uppstår. Jag i min tur blir sen arg när jag läser om det i tidningen eller i någon rapport. Andra kanske blir arga över att jag skriver om det i min blogg. Det är faktiskt sund att bli arg. Det är inte fel att bli arg och sen som konsekvens av det vara på dåligt humör. Det är bara sunt för det betyder att man är intresserad och det är sunt att vara intresserad. Men den medföljande frustrationen får aldrig leda till att man tappar behärskningen över sin kropp och börjar bli våldsam. Det betyder att man inte längre har kontroll över sin tillvaro. Känner man igen sig i detta scenario, behöver man söka hjälp hos en psykolog eller coach.
I vanliga fall kan frustrationen avhjälpas med att läsa en bok, gå ut för en promenad eller löprunda, träffa en vän eller varför inte laga en god middag. Hitta på vad som helst, huvudsaken är att du kommer så småningom på andra tankar. Jag vet av erfarenhet med många hundra fall att det oftast hjälper att få veta att det är tillåtet att bli arg. Många tror nämligen att det är något som skall döljas till varje pris men då är just risken som störst att vulkanen en dag exploderar.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag älskar att läsa dina inlägg. Jag lär mig mycket. Skulle gärna ha mera information om det du skriver angående barnaga i Finland.

Anonym sa...

Klipp ur tidskriften Hälsa!

Ilska, vrede och aggressivitet väcker starka känslor. Ilska föder ilska och vi blir också ofta rädda. Både för andra som är arga och för oss själva. I ilskan känner man inte igen sig själv, man mister den totala kontrollen och tar plötsligt till ord och handlingar som man inte gör i normala fall.

Vrede är en av våra grundemotioner. Alla emotioner hänger samman med kommunikation, och det gäller också vrede. Vi blir ilskna på människor som sårar och förolämpar oss och som kränker våra gränser både fysiskt och psykiskt. Vi människor strävar också efter att ständigt vidga våra gränser och då stöter vi på motstånd eftersom andra är ute efter samma sak. Genom att reagera med vrede markerar vi våra nya gränser och ser till att de blir respekterade.

Använd vreden rätt
– Den som tillåter vrede hos sig själv och andra visar att han fortfarande tror att livet går att förändra. Den som inte tillåter det tror inte längre det.
Att bli arg på någon kan vara både obekvämt och skrämmande och ofta vet vi inte hur vi ska hantera situationen. Vi använder könsord, vi kallar folk för krukor eller åsnor. Det blir en slags ordmagi som ger oss makt och kraft och vi hoppas i hemlighet att orden ska ha stark verkan.
Men gräl kräver jämlikhet, för att kunna gräla måste man vara någorlunda jämnstark, ha samma status. Annars handlar det om maktkamp.
För att det ska kunna bli ett bra och konstruktivt gräl krävs det också uppfinningsrikedom så att vi inte upprepar gamla vanliga krav och förebråelser. Då blir det tjatigt och framkallar bara ny vrede.
Variera uttrycken
För att kunna gräla bra och kreativt måste man försöka uttrycka det som är viktigt för oss i nya och överraskande variationer.
– Då får vi den bästa garantin för att det verkligen uppstår en dialog och inte bara två parallella monologer.

Så använder du din vrede konstruktivt:
Vrede ger liv! Om vrede och aggression hämmas, berövas vi något av vår livfullhet.

Vad är det du känner? Skilj på aggressivt beteende och strävan efter dominans.

Provocera inte vrede. Öva dig på att visa ilska så att det inte provocerar så stor vrede.

Våld är inte legitimt. Även om det manliga hormonet testosteron förstärker strävan efter dominans så legitimerar det inte att män utövar våld.

Använd ”jagbudskap”. Säg ”Jag blir förbannad ” och inte ”Du gör mig förbannad”. Då flyttar du över ansvaret till dig själv och kan göra något åt situationen. Samtidigt markerar du att du inte tillåter någon annan att påverka dig negativt.

Använd ett vittne. Har du svårt att gräla konstruktivt med din partner, pröva med att gräla inför ett vittne som kan ge er ordet.

Tänk på att försonas. Om du vill gräla, tänk först på hur du vill försonas efteråt med din antagonist.

Varför reagerar jag så? Fundera på varför du reagerar så kraftigt i vissa situationer och kanske till och med reagerar som ett barn gör.

Skyll inte på hormonerna. Du kan inte skylla på hormonerna när det gäller aggressivitet. Det är inte bara hormonerna som påverkar emotionerna, emotionerna påverkar också hormonerna.

Fundera över ditt liv. Vrede ger dig en chans till att reflektera över dina varaktiga vanor och relationer och en impuls till att rätta till sådant som råkar i olag. Ta vara på den chansen.

Sluta att gnälla. Gnäll visar visserligen missnöje, men leder inte till förändring. Bli konstruktivt arg i stället.

Christoph Treier sa...

Hej Linda,
tack för din snälla kommentar. Som du ser tog jag din kommentar på allvar och ägnade dagens inlägg just åt Polishögskolans undersökning angående barnagan.

Christoph Treier sa...

Hej "klipparen",
tack för din suveräna klipp om vrede. Det är för alla av oss mycket lärorikt och nyttigt att läsa det.