Bara att bita ihop!

Igår var det precis tio dagar sen att jag senast kunde träna. Min sjuka rygg har satt stopp för allt som har med motion att göra. Bara att kliva in i bilen var en prestation i sig. Med tanke på mitt projekt ”I mitt livs form på 100 dagar” lovade det verkligen inget gott. Dagarna bara gick och formen försämrades i samma takt. Inte nog med det, vikten ökade i takt med min passivitet. Du kan säkert föreställa dig, hur lättad jag var igår när jag steg upp och kände att ryggen kändes betydligt bättre än på länge. Jag var inte smärtfri ännu men den kändes så bra att jag bestämde mig att göra ett försök och gå träna lite lätt på gym.
Träningen (främst pilates) gick förvånansvärt bra och det kändes skönt att vara i gång igen.
Men idag så ramlade jag när jag var på väg till en föreläsning och slog mig så illa att jag skadade den vänstra axeln. Egentligen borde jag skjuta fram hela projektet. Det är 85 dagar kvar och jag har bara kunnat träna sex gånger. Men jag vill hålla fast vid upplägget. Jag ska inte riskera något med den skadade axeln och säger min fysioterapeut stopp så respekterar jag det. Men ännu så länge är jag trots all otur optimistisk.