Under helgen som har varit ordnades det på Åland en Diabetes Konferens med 120 deltagarna från Kokkola i norr till Kasnäs i söder och Lovisa i öst till Eckerö i väst. Det fanns alltså med andra ord representanter från hela svenskspråkiga Finland på plats. Jag hade äran att föreläsa om ”Välbefinnande trots sjukdom”. Betonade bland annat vikten av hur man själv ser på en. Ser jag mig själv som sjuk och tycker synd om mig så ser också omgivningen en sjukling i mig som man tycker synd om. Det i sin tur leder till att jag känner mig bara sjukare och sjukare.
Efter en 12 timmars lång hemresa (man skulle under samma tid galant hinna resa till Tokyo) satt jag mig idag igen i bilen för att föreläsa i Norrvalla/Vörå på ett gäddfiskare seminarium. Jag kan verkligen inte beklaga mig över brist på omväxling.
Diabetes och att fiska gäddor är förstås två vidskilda saker och ändå hittade jag en gemensam nämnare i de två senaste dagars uppdrag. Efter föreläsningen i Eckerö fick jag kritik av en hörselskadad att jag borde tala långsammare annars är det nästan omöjligt att hänga med om man har problem med hörseln. Jag tackade för den konstruktiva kritiken men trodde aldrig att jag redan idag blir tvungen att öva mig i att tala långsammare. Dagens föreläsning simultantolkades nämligen och tolkarna bad mig att tala mycket långsamt. Jag fick alltså inte bara föreläsa om två helt olika ämnen utan fick också göra det på två helt olika sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar