Oj vad glad jag blev!

Det går inte att undvika att man ibland tvivlar på det man gör. Jag tror att det är bara hälsosamt att analtsera sig själv i jämna mellanrum. Kommer man då fram till att man inte har gjort några fel den senaste tiden, så har man ett allvarligt problem. Det ligger i mitt arbetets natur som mental coach för idrottare att man misslyckas ganska ofta. Det finns hundratusentals idrottare som satsar för att bli bäst i världen men enbart ytterst få lyckas med det. Det är därför naturligt att många det alltid kommer att finnas mångdubbelt fler förlorare än vinnare. Jag fick vara med om något som jag aldrig kommer att glömma. Jag blev så glad och realiserade jag att man inte nödvändigtvist behöver få fram en världsmästare för att man kan känna sig nöjd med sitt arbete.
För några dagar sedan stoppades jag i Mariehamn av en dam vid 70års ålder som presenterade sig vänligt för mig. Det visade sig att hon har besökt en av mina föreläsningar på Medis för inte mindre än 15 år sedan. Hon berättade att hon ännu idag har nytta av det jag sade angående motivation och hantering av problem. Så långt så gott men sen drog hon fram ett gammalt och slitet anteckningsblock från sin handväska och visade mig vilka anteckningar hon gjorde under min föreläsning från 1995. Hon sa att hon har anteckningarna alltid med sig. Jag blev rörd, gav henne en kram och tackade henne för att hon förgyllade min dag. Känslan jag hade när jag gick vidare på Torggatan går inte att beskriva.