Höll en fortbildningsdag för lärarna från KHS ute på Havsvidden. Det är en av de allra vackraste platser jag känner till och miljön är perfekt för att bemöta en fortbildningsdag med ”open mind”. Jag varvade föreläsningar med övningar och gruppdiskussioner. Vi hann bland annat avhandla självförtroendets och självkänslans betydelse för skolprestationer och beteenden, vi tränade oss i teorin och praktiken på stresshantering och funderade på vårt syn på läraryrket.
En övning som gav många tankeställare var en omformuleringsövning. Det blev så att kollegorna plötsligt inte längre kände igen sina egna ”svåra” elever när de presenterades med helt andra ord än de har varit vana med hittills.
Eleven är mycket verbal och kommunicerar gärna med vuxna. Han är kreativ, tycker om att röra på sig. Han är nyfiken på vad hans klasskamrater sysslar med och är viljastark.
Vilken lärare skulle inte önska sig en sådan elev i sin klass? Frågan är bara varför de allra flesta lärare skulle beskriva den ovan nämnda eleven på det här sättet:
Eleven stör undervisningen genom att prata mycket och söker jämt lärarens fulla uppmärksamhet. Han hittar på otaliga hyss under lektionerna och hålls inte på plats io klassrummet. Han stör sina klasskamrater och bryr sig ingenting om lärarnas åtgärder för att öka hans disciplin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar