Alla ni som följer min blogg har säkert läst om mitt projektarbete inom samkommunen Kårkulla. Jag besökte alla enheter mellan Kristinestad och Karleby och diskuterade med personalen om ”att må bra”. Föga överraskande visade det sig att de allra flesta tänker först på alla andra och till sist på sig själv. Det är ett kännetecken för vårdpersonal. Man vill hjälpa och finnas för andra. Inget fel i det, bara man inte glömmer att man gör ett mycket bättre arbete om man själv också mår bra. Jag uppmanade dem därför att börja reservera lite egen tid för att kunna ladda sina batterier. Att arbeta med utvecklingsstörda är ett fantastiskt arbete på många sätt men självklart är det också ett arbete som kräver väldigt mycket av en själv. Tyvärr fanns det många bland de Kårkulla anställda som inte kom på något hur de laddar sina egna batterier. Ett svar som jag fick höra ganska ofta var: ”Just nu är min livssituation så att jag inte hinner tänka på mig själv. Jobbet och familjen tar all min tid och energi.” Jag svarade på dessa påståenden med en berättelse som jag hade läst i boken ”Munken som sålde sin Ferrari”. Där beskrivs det en bilförare som är så upptagen med att köra bil att han inte hinner stanna för att tanka bränsle. Alla vet att det slutar med att bilen förr eller senare stannar. Exakt likadant är det med oss. Skillnaden är bara att vissa har en mycket stor reservtank och andra en ganska så liten. Och saken blir ju definitivt inte bättre av att vi aldrig vet hur mycket bränsle det finns kvar i oss. Ta alltså tillfälle i akt nästa gång du passerar en ”bensinstation” och tanka lite. Det kan vara i form av en promenad, genom att motionera, sjunga, dansa, spela musik, träffa en god vän, läsa en bok, det är du själv som vet hur du tankar bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar