Radioreklamen ställde till det...

Måndagen den 13 juli ska jag vara sommarpratare i Radio Vega Österbotten. Programmet, som bandades in redan i maj sänds kl. 9.10. De senaste dagarna har radiokanalen flera gånger kört "puffar" för att uppmärksamma lyssnarna på programmet. Reklaminslaget tar högst tio sekunder och texten är i stil med ”Lyssna på måndag hur Treier utvisades ur Finland”. Om man bara lyssnar med ett öra kan det lätt uppfattas att jag nu i dagarna har blivit utvisad ur landet. Till på köpet har min mobil gett upp sin tjänst. Ringer du till mig så får du bara höra en röst som förklarar att inga samtal kan tas emot. Jag har själv inte hört reklamen för sommarprataren i radion, därför blev jag komplett överraskad igår när jag när jag var en kort sväng till byn efter en lång arbetsdag. Det visade sig att många bysbor trodde att jag har blivit utvisad och när det sen inte heller gick att nå mig på mobilen så var saken mer eller mindre klar. Treier har råkat ut för stora problem.

Härmed kan jag lugna ner er alla (hoppas i alla fall att jag inte gör någon besvikna nu ;-) och berätta att jag fortfarande är kvar i Finland och från och med måndag borde det också vara möjligt att nå mig på mobilen igen. Men om du undrar hur det egentligen ligger till med utvisningen då ska du lyssna på Radio Vega på måndag morgon. (Jag är medveten om att det kan vara en hög tröskel för vissa att lyssna på radio Vega. Känner åtminstone en nära vän som knappast kan övervinna sig och leta efter Radio Vega Österbottens frekvens).

Attitydförändring mot invandrare i Finland

Idag när jag körde hem från arbetet hörde jag i radionyheterna att attityden mot invandrare har förbättrats under de senaste 10 år. Det var goda nyheter men jag tror knappast att särskilt många lyssnare reagerade på nyheten. Det var antagligen en av de tiotals nyheter som vår hjärna visserligen registrerar men som inte berör känslomässigt speciellt mycket och därför glömmer man bort dem ganska snabbt igen. Och det är bra, man skulle ju bli tokig om man skulle beröras av alla nyheter emotionellt.
Men för min del satt nyheten om attitydförändringen mot invandrare många minnen i gång som jag idag (som tur är!) kan skratta över. Jag kom i början av 1990-talet som utlänning till Åland. Det var mycket byråkrati tills alla papper var i skick så att jag kunde flytta. Det var främst den finska ambassaden i Bern som stod för alla pappersexercisen. När alla papper var i skick bar det av till Åland men efter bara en vecka i Mariehamn (jag hade inte ens ännu hunnit börja arbeta) fick jag ”besök” av polisen som uppmanade mig vänligt men mycket bestämt att jag måste lämna Finland resp. Åland inom 24 timmar på grund av att mina papper inte var i skick (till saken hör att polisen den tiden inte alls var van med att hantera invandrare och ännu mindre en invandrare från Schweiz som inte hör till EU och därmed fanns i samma kategori som Somalia). Nåja, jag hade definitivt inget val. Det fanns ingen tvekan att de både poliser som ”besökte” mig menade mycket allvar. Fölande dagen lämnade jag Åland med Ålandsfärjan från Mariehamn. Jag minns ännu som det skulle ha varit igår. Två poliser eskorterade mig från bostaden till färjterminalen. Inte nog med det, de följde också med till båten. När jag frågade dem varför de gör det, svarade de att de måste försäkra sig att jag verkligen lämnar finskt territorium och han avslöjade också att kommer att vänta vid stranden tills färjan är tillräckligt långt borta så att jag inte hoppar i vattnet och simmar i land (det var i slutet av oktober och havsvattnet var 6 grader! - bara till er information). Jag var glad att slippa Åland och hade inte en tanke att hoppa i vattnet. Tvärtom, när jag äntligen satt i flygplanet från Arlanda till Zürich lovade jag mig själv att aldrig återvände mera till detta ogästvänliga land.
Tur att man kan ändra sig… ;)