Dagens rubrik kan tillämpas inom idrotten, näringslivet och relationer. En enkel grundregel inom den mentala träningen är att man bara kan lyckas med saker som man kan föreställa sig i sin fantasi på förhand. Det betyder ingenting annat än att dina förväntningar styr dina prestationer till en stor del. Förväntar du dig att din motståndare är betydligt starkare än dig så är chansen minimalt att du kommer att besegra henne/honom. Förväntningarna har också en väldigt stor betydelse för hur sjuka människor klarar av sin sjukdom. Jag coachar redan i flera år cancerpatienter och vårdpersonal. Det är skrämmande hur mycket okunskap det finns angående patientens attityd och vårdpersonalens sätt att kommunicera. Bara några exempel: En läkare informerar patienten inför den stundande operationen och berättar bland annat att hon kommer att känna sig de närmaste dagarna som om hon skulle blivit överkörd av en lastbil. Gissa vilka förväntningar patienten bygger upp och hur patienten därför kommer att känna sig efter operationen. Eller om en patient får en kommentar som ”det ser inte lovande ut”. Gissa vilka förväntningar kommer att styra patienten och hur sjukdomen utvecklas. Det värsta är att läkaren efter patientens död återigen kan konstatera att han ställde rätt prognos och kan komplettera sin statistik med ytterligare ett fall. När läkaren behandlar den nästa patienten med liknande symptom kan han/hon med ännu större sannolikhet ge en prognos som stöder sig på statistiken. I mitt arbete har jag sett att en optimistisk prognos påverkar patienten mycket positivt och att läkaren så småningom får data för en hopp ingivande statistik som i sin tur ännu kommer att vara till stor hjälp för många andra patienter.
Kanske ett tips till regioner med hög cancerdödlighet. Hur informeras och upplyses patienterna om sin sjukdom och om vad de har att förvänta sig av vårdpersonalen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Så det är ungefär som att dansa då. Om man säger att man inte kan dansa förrän man har försökt så är ju inte prognosen så stor på att dret skall gå bra. Men om mna säger att jag är inte så bra men försöker gärna så kan det gå bättre:-)
Exakt det. I och för sig förstår jag inte alls varför du tar just dans som exempel...
Man kan endast lyckas med en positiv inställning. Där finns det många som har mycket kvar att lära sig...
Jättebra inlägg. Något att tänka på för alla som arbetar inom vården.
Jag har märkt att det finns ett stort intresse bland vårdpersonalen att lära sig mera om de mentala aspekter (bl.a. kommunikation med patienten)i samband med cancersjuka. Utmaningar finns helt klart.
Ett intressant inlägg som berör.
Vad gäller din första del i inlägget om förväntningar
så kan man väl också kalla det visualisering, eller hur?
Det är riktigt att det fortfarande finns förvånansvärt mycket
okunskap inom vården; men det handlar säkert också väldigt
mycket om rädslor hos den som ger besked på ett så ”oproffsigt” sätt
att man istället för att hjälpa patienten stjälper den.
Jag ursäktar inte förfarandet, jag vill bara försöka förstå.
Ändå har det blivit oerhört mycket bättre under de allra senaste åren
inom vården.
Patientombudsmannen på min ort berättade att det är så lätt att fördöma
än att berömma. Hon önskar att man också lyfter vårdpersonalen mera
för att den skall orka jobba under många gånger svåra förhållanden.
Så här i vardagen är det också lätt att göra en medmänniska antingen
positiv eller negativ till sinnes bara med några rätt eller fel använda ord.
När man möter någon och det första man säger är hej, vad du ser hängig
ut, vad händer; människan blir hängig även fast hon inte har varit det.
Tack för ett fint och inspirerande inlägg.
Tack för din kommentar Karin. Det stämmer nog att vårdpersonalen är värd mycket beröm. De gör ett fantastiskt arbete och när det kommer några "grodor" från dem så är det inte av elakhet. Däremot skulle det behövas bättre skolning och utbildning i kommunikation med patienter och anhöriga för läkarna och övrigt vårdpersonal.
Jag är glad att du belyste det här ärendet, för det är väldigt angeläget.
I ditt inlägg skriver du
"Det värsta är att läkaren efter patientens död återigen kan konstatera att han ställde rätt prognos och kan komplettera sin statistik med ytterligare ett fall osv...
det ger mig rysningar.
Jag har förstått, men det är kanske fel, att läkarna i sin utbildning inte läser psykologi i den utsträckning som skulle behövas. Jag tror att de är lika angelägna att lära sig att kunna ge svåra besked på ett humanare sätt än vad som många gånger görs.
Kommunikation är svårt.
Så hoppeligen så blir det mera utbildning i just ämnry kommunikation inom vården.
Tack för att du svarade!
Skicka en kommentar