EM i fotboll: Turkiets framgångar är inte bara tur…

Turkiets fotbollslandslag kallas också för mirakellaget. De har lyckats med det nästan omöjliga, nämligen att vinna matcher ibland bokstavligen i sista sekunden mot alla odds. Många påstår att Turkiet har haft helt enkelt osannolikt med tur i EM hittills. Men jag undrar faktiskt om man kan ha tur tre gånger i rad. Jag skulle vilja påstå att det turkiska laget och framför allt deras karismatiska tränare har dragit fördel av ett mentalt fenomen som fortfarande underskattas av många topptränare: Oavsett om ens eget lag eller motståndarlaget skjuter mål resulterar det i att samtliga 22 spelare för några minuter efteråt (upp till ca 12 minuter statistiskt sett) är mentalt i obalans. Spelarna i laget som lyckades skjuta mål är glada och lättade, ja ibland nästan euforiska och tappar därför oftast fokusen på spelet med några procent under de följande minuterna. Samma sak gäller också för motståndarlaget som har släppt in ett mål. Men i deras fall är det inte frågan om glädje och lyckohormoner utan om frustration och irritation ibland även blandat med vissa anklagelser mot medspelare eller sig själv. Det är inte så märkligt att man är sårbar när man är i detta tillstånd. Nu kunde man ju dra slutsatsen att dessa två olika effekter av ett mål neutraliserar varandra och att därför inget lag kan dra några fördelar av den tillfälliga ömsesidiga mentala obalansen. Det stämmer men här kommer nu den turkiska tränaren in i bilden. Han förberedde sina spelare exemplariskt på vad som händer mentalt när det blir mål i en fotbollsmatch och därför har de turkiska spelarna redan flera gånger lyckats dra nytta av det och skjuta mål kort efter att motståndarna har skjutit mål eller göra ett mål till efter att de själv just har skjutit mål. Som sagt motståndaren är aldrig mera sårbar än just minuterna efter ett mål.