Suicid – inte bara i Finland ett problem

Igår lyssnade jag på en ytterst intressant paneldebatt i Schweiz. Experter med Barabara Weil (Fachstelle Ipsilon, Initiative zur Prävention von Suizid in der Schweiz) i spetsen diskuterade under två timmar problematiken runt suicid – eller självmord som vi kallar det i folkmun. Nästan 1800 människor tog sitt liv i Schweiz 2007. Det är fler än fyra människor om dagen i medeltal. En fråga som diskuterades flitigt var: ”Varför vill en människa ta sitt liv och kan man förebygga det?” Blogget är fel ställe för att återge paneldiskussionen i sin helhet men jag vill gärna plocka fram några intressanta punkter.
Så gott som alla människor som har överlevt ett självmordförsök är efteråt tacksamma att de räddades. Men samtidigt poängterar de att de inte vill fortsätta att leva på det sättet de har gjort. Slutsatsen är alltså att de egentligen inte ville sluta leva men de vill sluta leva på sättet de har gjort. Det är en viktig skillnad och är en av nycklarna för att kunna förebygga självmordsförsök.
Det är skillnad i metoderna kvinnor och män väljer för att försöka ta livet av sig. Kvinnor gör det oftast med hjälp av mediciner (till exempel överdos av sömnpillrar) medan män använder sig till största delen ett vapen som hjälpmedel. Statistiken talar sitt tydliga språk: I proportion till antal försök är det betydligt fler män som ”lyckas” att döda sig (75 procent) än kvinnor. Förklaringen är enkel: Det är mycket lättare och ”säkrare” att ta livet av sig med ett vapen än med hjälp av mediciner.
Medierna bär lite överraskande också ett visst ansvar i samband med självmordsförsök. Varje gång medierna berättar om ett självmord kan det inspirera en labil och desperat person att göra samma sak. Mediernas rapportering hjälper dessa personer att komma till insikten att döden kan vara en lösning för deras problem. Speciellt ungdomar och unga vuxna är känsliga för löpsedlar där det skrivs om självmord. Man har också bevis att antalet självmordsförsök alltid ökar signifikant efter att man till exempelvis har visat en film eller dokumentär om suicid i tv. Det är inget nytt fenomen och kallas för Werther effekt. Här finns det mycket arbete kvar för att upplysa journalister över deras enorma ansvar.
De schweiziska experterna var eniga i frågan om det går att förebygga suicid. Svaret är ja. Överlevande av suicidförsök intygar att bara den enkla frågan ”vad är det för problem du har?” och att känna att en människa är bered d att lyssna kunde ha hindrat dem ifrån att försöka ta livet av sig. Experterna presenterade också idén om en så kallad ”Greencard”, det vill säga att man ger människor som mår mentalt dåligt eller till och med går i självmordtankar en sorts visitkort med ett telefonnummer dit de kan när som helst vända sig till när de behöver prata med någon. Erfarenheterna med ”greencard” är hittills mycket positiva. Många patienter med mentala problem bekräftar att bara vetskapen om att man har ett telefonnummer att ringa till hjälper i mörka stunder för att orka leva vidare.
Dagens inlägg har redan nu blivit ovanligt långt därför skall jag sluta nu men mitt facit är klart: Trots att Finland nämns ofta som ett förebild angående suicidprevention kan vi ännu mycket lära oss om suicid om vi vågar titta över nationsgränserna.