Beröringar

Idag för en månad sedan skrev jag ett inlägg om agan mot barn. Jag fick som reaktion ett email som satt många tankar i gång hos mig. Jag är glad att mailskrivaren gav mig lov att lägga ut texten på min blogg.
Professor Schneider jobbade på ett barnhem någonstans i Tyskland i forskningssyfte. Den följande historien utspelades för snart 50 år sedan. Mycket har hänt inom forskningen sedan dess.
Ett barn i barnhemmet låg i en säng som hade höga kanter och gavlar åt alla fyra håll. Sängen, som barnet låg i, hade tyg på långsidorna så det inte gick att se ut genom spjälorna.
Det märkliga med barnet var att det var ledlöst på något sätt, apatiskt och svårt att komma nära. Kroppen var mera en massa än en ordentlig form, en klumpartad varelse och blev förstås ett intressant forskningsämne. Forskarna hade oerhört många funderingar om vad som orsakade barnets tillstånd.
När professor Schneider berättade det här så var han mycket mera ingående än vad jag är nu, jag minns inte detaljerna längre bara vad som uppdagades som orsak till barnets kroppsliga och själsliga tillstånd. I sängen hos barnet fanns ett slags tygdjur, någonting oformligt som hade ett kaninliknande utseende. Varken det ena eller det andra. Professor Schneider insåg så småningom att tygdjuret i stort sett var den enda varelse som barnet hade någon närmare relation till. Från barnhemshållet hade man accepterat att det var ett gravt efterblivet barn som inte gick att göra något annat åt, än att ge mat, byta blöjor och sköta övrig hygien. Barnet var väldigt ensamt.
Prof. Schneider ordnade så att det mjuka djuret försvann ur sängen och att någonting annat mera formfast fick plats där istället. Under hans inseende fick barnet daglig beröring flere gånger om under en längre tid.
Till allas förvåning så blev det s.k. efterblivna barnet gladare och mera aktivt med i livet än tidigare.
Kroppshållningen förändrades då den oformliga varelsen-"odjuret" försvann ur sängen, allt förändrades till det bättre vartefter som tiden gick. Barnet utvecklades till människa i sin fulla mening både kroppsligt och själsligt.
Prof. Schneider talade om hur beröring påverkar vårt centrala nervsystem, så att balansen av hormoner och signalsubstanser förändras. Att den vuxna människans förändringar är tillfälliga. Att barnet formas för resten av livet.
Får du mycket och god beröring som liten så får du ett lugnare nervsystem, du blir stresståligare och vänligare som person.