tisdag 24 februari 2009
Attitydförändring mot invandrare i Finland
Idag när jag körde hem från arbetet hörde jag i radionyheterna att attityden mot invandrare har förbättrats under de senaste 10 år. Det var goda nyheter men jag tror knappast att särskilt många lyssnare reagerade på nyheten. Det var antagligen en av de tiotals nyheter som vår hjärna visserligen registrerar men som inte berör känslomässigt speciellt mycket och därför glömmer man bort dem ganska snabbt igen. Och det är bra, man skulle ju bli tokig om man skulle beröras av alla nyheter emotionellt.
Men för min del satt nyheten om attitydförändringen mot invandrare många minnen i gång som jag idag (som tur är!) kan skratta över. Jag kom i början av 1990-talet som utlänning till Åland. Det var mycket byråkrati tills alla papper var i skick så att jag kunde flytta. Det var främst den finska ambassaden i Bern som stod för alla pappersexercisen. När alla papper var i skick bar det av till Åland men efter bara en vecka i Mariehamn (jag hade inte ens ännu hunnit börja arbeta) fick jag ”besök” av polisen som uppmanade mig vänligt men mycket bestämt att jag måste lämna Finland resp. Åland inom 24 timmar på grund av att mina papper inte var i skick (till saken hör att polisen den tiden inte alls var van med att hantera invandrare och ännu mindre en invandrare från Schweiz som inte hör till EU och därmed fanns i samma kategori som Somalia). Nåja, jag hade definitivt inget val. Det fanns ingen tvekan att de både poliser som ”besökte” mig menade mycket allvar. Fölande dagen lämnade jag Åland med Ålandsfärjan från Mariehamn. Jag minns ännu som det skulle ha varit igår. Två poliser eskorterade mig från bostaden till färjterminalen. Inte nog med det, de följde också med till båten. När jag frågade dem varför de gör det, svarade de att de måste försäkra sig att jag verkligen lämnar finskt territorium och han avslöjade också att kommer att vänta vid stranden tills färjan är tillräckligt långt borta så att jag inte hoppar i vattnet och simmar i land (det var i slutet av oktober och havsvattnet var 6 grader! - bara till er information). Jag var glad att slippa Åland och hade inte en tanke att hoppa i vattnet. Tvärtom, när jag äntligen satt i flygplanet från Arlanda till Zürich lovade jag mig själv att aldrig återvände mera till detta ogästvänliga land.
Tur att man kan ändra sig… ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jaa, vilken tur att du ändrade dej, annars skulle du aldrig fått uppleva Nypontorpet. Ålands vackraste plats.
När du sen flytta till Åland så fick du ett jobb som jag sökte, men jag fann en mycket god vän i dig. Tack för att du ändrade dig.
Skicka en kommentar