En helg – jag helst glömmer

I stället för att kunna fira den tredje världsmästartiteln av Marcus Grönholm blev Irland rallyt en otroligt stor besvikelse. På fjärde sträckan åkte Marcus av vägen rakt i en stenmur. Det var inte mindre än 8 g krafter som hans och Timos kropp måste absorbera vid den våldsamma crashen. Både Marcus och Timo fördes till sjukhuset från Sligo för en närmare undersökning. Jag träffade dem en timme senare mycket besvikna på akuten. Den fysiska smärtan var definitivt inte det värste i denna situation. Vi tillbringade hela resten av dagen tillsammans. Trots att vi diskuterade om och om varför bilen sköt som en raket i muren, kom vi inte fram till ett svar. Sebastian Loeb erkände efteråt att han antagligen också skulle haft stora problem där om inte Timo skulle varnat honom före kurvan. Överläkaren förbjöd Marcus att köra superrally på lördag. Det betydde för oss i praktiken att kunna flyga hem till Finland på lördag vid lunchtiden. Vi landade lite före klockan fem på eftermiddagen på flygplatsen i Vanda. Det skulle visa sig att helgen hade ännu flera negativa överraskningar i backfickan för min del. Jag missade nämligen den sista avgången för dagen till Kokkola med mindre än en halv timme. Jag hade alltså inget annat val än att övernatta på hotell vid flygplatsen och ta flyget på söndag. Första flyget gick tyvärr först kl. 13 på eftermiddagen. Jag nyttade tiden genom att arbeta på hotellrummet och förbereda föreläsningar och kurser för den kommande veckan. Lite före klockan ett informerades vi vid avgångsporten att flyget är ungefär en halv timme försenad. Nåja, en timme senare var planet äntligen startklart. Efter en halv timme uppe i luften väcktes jag av pilotens röst i högtalaren. Han informerade oss resenärer om att det är väldigt dåligt väder i Kokkola därför måste vi avvakta när och var vi kan landa. Till slut blev det så att vi landade klockan fem i Vasa eftersom det var omöjligt att landa i Kokkola. I stället för att vara hemma klockan halv tre, fanns jag nu kl. 17 på kvällen först i Vasa och det väntade ännu en två timmars busstur upp till Kokkola på mig. Jag kan lugnt säga att denna helg vill jag helst glömma.

Ha det bra

Christoph