Hur känns det för de anställda?

I onsdagens Vasabladet (Nr. 77; 19 mars 2008) läste jag under den största rubriken på första sidan: ”Personalutgifterna ökar kraftigt, och staden ser över var de kan minskas. Men i övrigt är ekonomin i gott skick”. Artikeln handlade alltså om Vasas ekonomi. Det är föga överraskande att personalutgifterna ökade under de senaste åren. Det är något som alla företag och organisationer fick erfara under det senaste året. Personligen skulle jag kanske hellre se att man pratar om investeringarna för personalen i stället för utgifter. Men det var inte det som rörde upp mig. Det som gjorde mig arg (och jag är det fortfarande, trots att jag har sovit över saken), är stadsdirektörens Markku Lumios kommentar: ”Det mest oroande är de kraftigt ökade personalutgifterna. Vi ska se var det finns möjlighet att minska utgifterna. Inom vissa sektorer har vi väldigt många som går i pension de kommande åren. Där finns det säkert personer som inte behöver ersättas.” Hur kan Markku Lumio tänka på det sättet och – ännu värre – uttrycka sig så där dumt? Hur måste det kännas för alla stadens trotjänare som gör ett gott arbete och är lojala mot arbetsgivaren redan i många år, inte sällan till och med i tiotals år, när de får veta att man inte tänker ersätta dem när de går pension. Att nedvärdera vissa anställdas arbetsuppgifter på detta sätt är en mycket effektiv metod för att förstöra sina medarbetares arbetsmotivation. Helt obegripligt i mina ögon!