Vem är lämpligast som musiklärare?

Nyligen höll jag en föreläsning för musiklärare. Rubriken var ”Coacha dig själv och andra”. Bland kursdeltagarna fanns det många lärare som undervisar främst ungdomar i olika instrument. Under pausen började vi bland annat diskutera vem som lämpar sig bäst som musiklärare för de olika instrumenten. Lämpar sig till exempel en utmärkt pianospelare som har varit riktigt nära en karriär som pianist bättre än en bra pianospelare som brinner för att undervisa och hjälpa adepterna att skaffa ett optimalt utgångsläge för att kunna bli en pianist i särklass. Faktum är att det finns väldigt många instrumentlärare som hade en gång planer och ambitioner för en stor karriär. När de insåg att de inte kommer att lyckas ändrade de banan och blev lärare. Sen finns det också instrumentlärare som hade från första början ambitionen att bli lärare. De är kanske rent tekniskt sett inte riktigt lika duktiga som de ”misslyckade karriärmusiker” men åt andra sidan så vill de verkligen undervisa och – vad som är kanske ännu viktigare – de tycker det är kul att undervisa. Föreställ dig själv att du skulle vilja lära dig spela ett instrument, vilken lärare skulle hellre vilja ha? En motiverad pedagog som alltid har drömt om att bli musiklärare eller en frustrerad musiker som ”måste” undervisa på grund av att det inte blev något av karriären han/hon hoppades på. Inom idrotten finns det många exempel på väldigt framgångsrika tränare som själv aldrig har idrottat på hög nivå. Jag känner till och med en backhoppstränare i världsklass som själv aldrig har hoppat med skidor under fötterna och ändå har lyckats mycket bättre än många som en gång i tiden har varit medelmåttiga hoppare själva och sen blivit tränare eftersom de inte hade andra alternativ.
Jag är övertygad om att den mest avgörande faktor för hur bra en lärare/tränare lyckas med sitt arbetet är om hon/han känner att man vill eller om man måste undervisa resp. leda träningar.