Isberg ställer till det för lärare

Vad har läraryrket med ett isberg att göra? Vi vet alla att man endast kan se 10-20 procent av ett isberg, de resterande 80-90 procent döljer sig under vattenytan. En lärare konfronteras med något liknande i kontakten med sina elever. I skolan ser en lärare inte allt av en ung människa. En stor del av eleven resp. av människan bakom eleven döljer sig under vattenytan. Det finns många ambitiösa lärare som vill upptäcka hela ”isberg”. Det är ett mycket hederligt mål men i verkligheten en illusion för att kunna uppnås. Det ställs så höga krav på lärare när det gäller att hålla en klass i styr och förmedla kunskaper att det varken finns tid eller energi kvar för att göra djupdykningar för att upptäcka allt av ”isberget” som endast kan ses under vattnet. Lärare som ändå ger sig in i ett sådant projekt har skapat bästa förutsättningar för att utmatta sig själv och i värsta fall till och med drabbas av ett burnout. Rådet jag kan ge till lärarna är därför: fokusera dig på din pedagogiska uppgift att förmedla kunskaper och kompetens men låt händerna ifrån att ta hand om alla uppgifter som dagens förälder inte längre orkar med.
Med det kommer jag till den andra dimensionen med isberg liknelsen, nämligen förälderperspektivet. De flesta förälder ser gärna att läraren till deras barn tar hand om hela ”isberget”. Det betyder med andra ord alltså att läraren inte bara förmedlar kompetens och kunskap utan tar också hand om barnens uppfostran som egentligen borde vara föräldrarnas uppgift som t.ex. lära eleverna vett och etikett vid matbordet. Jag tycker, det är bra om en lärare undervisar enligt isberg principen och fokuserar sig på de 10-20 procent av eleven som är skolans ansvarsområde. Däremot får läraren med gott samvete lämna resten av isberget åt respektive föräldrarna. Om alla skulle hålla sig till isbergprincipen skulle vi ha lärare som skulle orka och må bättre, vi skulle ha föräldrar som känner sina egna barn bättre och vi skulle framför allt ha elever med en bättre självkänsla.