När jag körde i förmiddags till Vasa för en föreläsning om motivation och attityder passerade jag tre olika idrottsanläggningar som det hölls årets idrottsdag i respektive skola. Det är positivt att se att skolorna fortfarande håller fast vid sin årliga idrottsdag trots att pressen från läroplanen på lärare och elever bara blir större och större med varje år. Däremot var det inte speciellt trevligt att se vad som hände på idrottsanläggningarna. Jag såg likadana bilder vid alla tre skolorna. Massor med elever som står i olika köar och väntar på sin tur att hoppa, springa eller kasta. Låt mig säga, 200 elever står stilla och väntar och maximalt 10 elever rör på sig därför att det var just då deras tur att tävla. Jag frågade några elever vad de har gjort under idrottsdagen. Svaren var alla liknande: jag hade tre försök att stöta kula och sprang ett 100 meters lopp, en flicka svarar: jag sprang 100 m och hade tre försök att kasta spjut. På min fråga vad de gjorde resten av dagen svarade de: vänta och sitta omkring. Vore inte dags att tänka om när man planerar framtidens idrottsdagar? Med lite nytänkandet vore det möjligt att aktivera flertalet av eleverna och därmed ge dem en känsla att de har varit aktiva och känner tröttheten i kroppen på kvällen. Ärligt sagt så betyder en idrottsdag idag ingenting annat än en lektionsfri skoldag för 90 procent av eleverna, förutom för dem få som har ambitioner att vinna eller åtminstone komma bland de tre bästa i de olika idrottsgrenarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar