Alla som har läst min kolumn i Österbottens Tidningens ”Xtra” förra veckan kan lugnt hoppa över dagens inlägg. Men eftersom jag har fått ovanligt mycket feedback och dessutom endast positiva sådana, bestämde jag mig att sätta en lite förkortad version av kolumnen på bloggen så att också ni som inte har tillgång till tidningen Xtra kan läsa den.
Det diskuteras på senare tid mycket om självkänsla. Självkänsla är ”inne” just nu. Därför vill jag gärna belysa lite min syn på självkänsla i samband med barn.
Många nämner självkänsla och självförtroende i samma andetag trots att det är två vitskilda saker. Självförtroendet beskriver hur mycket jag tror på mina prestationer, det vill säga hur bra jag själv tycker jag är att göra något speciellt. Det innebär att man inte kan generalisera begreppet självförtroende för en människa. Det finns ingen människa som generellt har ett bra självförtroende. Däremot kan jag ha ett bra självförtroende i att dansa men ett dåligt självförtroende i att sjunga. Självförtroendet hänger alltid ihop med en viss prestation.
Det förhåller sig annorlunda med självkänslan som har ingenting med prestationer att göra utan endast relaterar till en människans värde. Oavsett om en människa lyckas riktigt bra med något eller misslyckas, har hon samma värde som före prestationen. Det är fina ord som de flesta skulle skriva under men verkligheten ser tyvärr helt annorlunda ut. Allt för många nedvärderar sig när de misslyckats med något de ville göra, ingen skillnad om det är elever, en egenföretagare, en anställd eller om det är en chef. Vi ser oss mindre värda när vi inte lyckas i våra prestationer. En orsak för det är att vi har det gjort till en ohälsosam vana att ständigt jämföra oss med andra. Det är mycket lättare att se styrkor hos andra människor än hos sig själv och ännu lättare att se ett värde i en annan människa än i sig själv. Jantelagen hälsar! Det hjälper att upprepa för sig själv möjligast ofta ”jag är jag och jag duger som person så som jag är, oavsett vad jag presterar”.
Främst borde vi se till att vi kan förmedla en bra självkänsla till våra barn. Det är i unga åren som det läggs en bra grund för självkänslan. Om föräldrarna berömmer sina barn och säger till dem hur mycket de tycker om dem, stärks barnen självförtroendet eftersom kärleksbekräftelsen dem får oftast hänger ihop med en önskvärd prestation de har gjort. Det kan till exempel låta som så: ”oj vad jag tycker om dig, du är alltid så hjälpsam”. Missförstå mig inte nu. Det är bra att berömma sina barn men beröm stärker inte deras självkänsla eftersom den inte har något att göra med prestationer.
Hur skall jag då nu stärka mitt barns självkänsla? Det är mycket lättare än många tror. Krama om barnet då och då och berätta hur mycket du älskar henne och att du är så glad att hon finns. På det sättet ger barnet en kärleksbekräftelse utan att koppla den ihop med en prestation, i stil med ”vad duktig du är…”
Det finns faktiskt ett sätt som stärker barnens självkänsla ännu mera. När du får besök i ditt hem, har det en stor betydelse för dina barns självkänsla hur du och besökaren förhåller sig till dem. Det är som gift för barnets självkänsla att få höra ”låt oss vara i fred nu, det här vuxen prat”. Studier visar att det räcker om en besökare tar sig några få minuter tid för värdens barn för att bekräfta barnet i sitt värde. Det kan vara några enkla frågor som till exempel ”nå, vad har du gjort idag?” och sen förstås minst lika viktigt att också lyssna uppmärksamt på barnets svar. Man vet idag att det är en av de effektivaste metoderna att utveckla ett barns självkänsla.
Nu kan vi ju inte sätta upp ett skylt vid dörren med uppmaningen ”Om du tänker komma hälsa på, var så snäll och ta dig några minuter tid för våra barn”. Det vi däremot kan göra, är att tänka på saken när vi själv går hälsa på hos någon som har barn. Det borde fylla varenda vuxen med glädje när man blir medveten om vilket bidrag till ett barns självkänsla man kan göra genom att ställa några frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar