Mamma för alltid

Kom ikväll sent till Nypontorpet efter en mycket välbesökt föreläsning i Mariehamn om ”På tal om självkänsla” som riktade sig till föräldrar till dagisbarn. Det passade sig riktigt bra när Nypontorpets värdinna visade mig en bok som heter: ”MAMMA FÖR ALLTID”. Jag bläddrade lite i boken för att slappna av. Vill gärna dela med mig några citat.

”Det är lättare att leda en nation än att uppfostra tre barn.
(Winston Churchill)

När en flicka får besök av en ung pojke,
Är det inte oväsendet utan tystnaden,
Som oroar hennes mamma.

Varje mor önskar att hennes dotter ska få en bättre man än hon själv fått,
Och är övertygad om att hennes son aldrig kommer att få en så god hustru,
Som hans far har fått.

Något som man måste uppskatta hos småbarn är att de inte går omkring
Och visar upp fotografier av sina mammor.

Alla andra får...

Ska i dagens inlägg ännu fortsätta med att skriva om måndagens föreläsning i Åbo på St. Olofsskolan. Föreläsningen handlade om ”Rätten till en sund barndom”. I den anslutande diskussionen berördes också frågan om hur viktigt det är att dra gränser för sina barn. Man behöver som förälder vara trygg och säker i sig själv för att sätta upp tydliga gränser gällande när det är dags att gå och lägga sig eller hemkomsttider eller begränsandet av tiden barnet tillbringar framför datorn. En mamma frågade hur man ska agera när barnen påstår att alla deras kompisar får stanna längre uppe, får vara längre hos kompisar och får vara längre framför datorn. En av paneldeltagarna svarade då med en fråga till alla åhörarna. Han bad alla föräldrar som har hört liknande påståenden av sina barn att räcka upp handen. Gissa hur många som räckte upp handen. Alla – utan undantag!
Det gäller alltså att hålla fast vid sina regler och gränser utan att påverkas vad barnen påstår hur andra har det.

Det ska vara skoj att utveckla barnens självförtroende

Ju mer barn och ungdomar lär sig om hur de kan utveckla sina prestationer och ju snabbare de förbättrar sig, desto mer självförtroende får de. Barn utvecklar självförtroendet främst genom upprepningar av rörelser under träningarna. Är det sen dags för tävling eller match känner de sig tillräckligt säker för att våga använda dem nylärda tekniken. Men jag vill ännu en gång betona hur viktigt det är att barnen upplever att det är roligt när de tränar in nya saker. Som tränare eller förälder ska man undvika att barnen upplever teknikinlärningen som en sorts läxor. Till det hör att man planerar teknikinlärning så att det sker i korta doser och att man inte överöser barn med information.
Det kan vara mycket frestande för ambitiösa föräldrar att träna extra mycket teknik inför viktiga tävlingar eller matcher. Resultatet är sällan det önskade. Barnen låser sig nämligen oftast i tävlingen på grund av deras nervsystem ”överanalyserar” allt de har tränat in under de senaste dagarna ännu. Bäst presterar barn när de får tävla avslappnad utan förväntningar från föräldrarnas och tränarens sida. Roligast är det helt klart när de får tävla under egen frihet.
Håll er alltså tillbaka bästa föräldrar och tränare med att ge goda råd i massor. Bästa råd ni kan ge barnen är: Ha skoj när du tävlar och oroa dig inte över hur det kommer att gå resultatmässigt

Hur kan föräldrar stöda sina idrottande barn?

Jag undrar hur många föräldrar till idrottande barn någon gång har funderat över hur deras närvaro påverkar barnen under träningarna och tävlingarna?
Man vet idag att föräldrarnas närvaro påverkar barnens benägenhet att ta risker. Nu kan man förstås undra varför det ska vara eftersträvansvärd att barnen vågar ta risker.
Sanningen är att föräldrar som ofta är med och tittar på när barnen tränar och tävlar, omedvetet sätter press på sina barn. Tränare observerar om och om igen hur barnen håller koll över om mamman eller pappan har sett när de har misslyckats med något eller när de utför en rörelse på ett annat sätt än pappa eller mamma har sagt att de ska göra.

En bra tränare vill att barn tar risker, försöker göra svåra rörelser och vågar göra misstag utan att de förlorar tryggheten och en del av självförtroendet. Tittar mamma eller pappa på, känner de flesta barn en viss press att visa hur duktiga de är. Det är en helt vanligt beteende bland alla barn.
Samtidigt är det oundvikligt att misslyckas för att kunna utvecklas. Det finns knappast någon som har lärt sig till exempel att cykla eller skrinna utan att ha ramlat några gånger.
Som föräldrar hjälper du ditt barn mest när du finns till hands när barnet önskar det men annars låter du barnet träna och utvecklas i sin idrott utan din närvaro. Det innebär i sin tur att du måste lita på barnets tränare. Tränaren ska vara fysiskt och mentalt närvarande men vara mycket försiktigt i sättet att ge feedback. Kritiserar tränaren för mycket, försöker barnen i framtiden att undvika misstag. De börjar agera försiktigt och kan till och med vara rädd att försöka sig på nya saker.
Bekräfta barnen när de gör bra ifrån sig! Det gäller för både tränare och föräldrar. Om barnen känner stöd, är de beredda att ta större risker och försöker lära sig nya saker. Med andra ord: Barnet utvecklas.

Ta dig också lite tid för vännernas barn!

Alla som har läst min kolumn i Österbottens Tidningens ”Xtra” förra veckan kan lugnt hoppa över dagens inlägg. Men eftersom jag har fått ovanligt mycket feedback och dessutom endast positiva sådana, bestämde jag mig att sätta en lite förkortad version av kolumnen på bloggen så att också ni som inte har tillgång till tidningen Xtra kan läsa den.

Det diskuteras på senare tid mycket om självkänsla. Självkänsla är ”inne” just nu. Därför vill jag gärna belysa lite min syn på självkänsla i samband med barn.
Många nämner självkänsla och självförtroende i samma andetag trots att det är två vitskilda saker. Självförtroendet beskriver hur mycket jag tror på mina prestationer, det vill säga hur bra jag själv tycker jag är att göra något speciellt. Det innebär att man inte kan generalisera begreppet självförtroende för en människa. Det finns ingen människa som generellt har ett bra självförtroende. Däremot kan jag ha ett bra självförtroende i att dansa men ett dåligt självförtroende i att sjunga. Självförtroendet hänger alltid ihop med en viss prestation.
Det förhåller sig annorlunda med självkänslan som har ingenting med prestationer att göra utan endast relaterar till en människans värde. Oavsett om en människa lyckas riktigt bra med något eller misslyckas, har hon samma värde som före prestationen. Det är fina ord som de flesta skulle skriva under men verkligheten ser tyvärr helt annorlunda ut. Allt för många nedvärderar sig när de misslyckats med något de ville göra, ingen skillnad om det är elever, en egenföretagare, en anställd eller om det är en chef. Vi ser oss mindre värda när vi inte lyckas i våra prestationer. En orsak för det är att vi har det gjort till en ohälsosam vana att ständigt jämföra oss med andra. Det är mycket lättare att se styrkor hos andra människor än hos sig själv och ännu lättare att se ett värde i en annan människa än i sig själv. Jantelagen hälsar! Det hjälper att upprepa för sig själv möjligast ofta ”jag är jag och jag duger som person så som jag är, oavsett vad jag presterar”.
Främst borde vi se till att vi kan förmedla en bra självkänsla till våra barn. Det är i unga åren som det läggs en bra grund för självkänslan. Om föräldrarna berömmer sina barn och säger till dem hur mycket de tycker om dem, stärks barnen självförtroendet eftersom kärleksbekräftelsen dem får oftast hänger ihop med en önskvärd prestation de har gjort. Det kan till exempel låta som så: ”oj vad jag tycker om dig, du är alltid så hjälpsam”. Missförstå mig inte nu. Det är bra att berömma sina barn men beröm stärker inte deras självkänsla eftersom den inte har något att göra med prestationer.
Hur skall jag då nu stärka mitt barns självkänsla? Det är mycket lättare än många tror. Krama om barnet då och då och berätta hur mycket du älskar henne och att du är så glad att hon finns. På det sättet ger barnet en kärleksbekräftelse utan att koppla den ihop med en prestation, i stil med ”vad duktig du är…”
Det finns faktiskt ett sätt som stärker barnens självkänsla ännu mera. När du får besök i ditt hem, har det en stor betydelse för dina barns självkänsla hur du och besökaren förhåller sig till dem. Det är som gift för barnets självkänsla att få höra ”låt oss vara i fred nu, det här vuxen prat”. Studier visar att det räcker om en besökare tar sig några få minuter tid för värdens barn för att bekräfta barnet i sitt värde. Det kan vara några enkla frågor som till exempel ”nå, vad har du gjort idag?” och sen förstås minst lika viktigt att också lyssna uppmärksamt på barnets svar. Man vet idag att det är en av de effektivaste metoderna att utveckla ett barns självkänsla.
Nu kan vi ju inte sätta upp ett skylt vid dörren med uppmaningen ”Om du tänker komma hälsa på, var så snäll och ta dig några minuter tid för våra barn”. Det vi däremot kan göra, är att tänka på saken när vi själv går hälsa på hos någon som har barn. Det borde fylla varenda vuxen med glädje när man blir medveten om vilket bidrag till ett barns självkänsla man kan göra genom att ställa några frågor.

Intensiva dagar på Åland

Igår eftermiddag flög jag från Kokkola till Mariehamn. Jag kommer att stanna fram till söndagen på Åland. Det blir väldigt intensiva dagar som går i arbetets tecken. Nästan varje minut är planerat och det finns inga stora marginaler i fall att något skulle gå fel. Jag började igår kväll direkt en halv timme efter att jag landade på ön. Simsektionen från Sunds Idrottsföreningen arrangerade en föräldrarkväll till barn som har börjat tävla eller snart ska börja tävla inom simningen. Min föreläsning handlade just om hur föräldrar ska förhålla sig mot barnets idrottande. Det viktigaste är att ,am som mamma eller pappa alltid kommer ihåg att min viktigaste uppgift är att vara förälder och inte någon sorts tränare eller coach. Barnet ska känna att hon får uppmärksamhet, bekräftelse och kärlek oavsett hur hon presterar i simningen. I anslutningen till föreläsningen diskuterades också hur man ska förhålla sig om ens barn inte vill tävla. Det är nog bara att acceptera men det kan vara intressant att fundera som förälder över ev.orsakerna för det. Det kan vara att barnet vill skydda sig själv för ett misslyckande och därför inte vill tävla. Om så är fallet är barnet nog i stort behov av hjälp. jag håller med alla er som tänker nu att vara förälder är en av de största utmaningarna som finns. Därför satt jag också just rubriken "Att vara förälder - en av livets största utmaningarna" för min föreläsning som handlar om föräldrarskap.
Nu idag har visserligen först halva dagen gått men den har börjat mycket bra. Handledningarna jag hittills har hållit har gått bra och många fina resultat sen förra gången har uppnåtts. Hoppas dagen fortsätter på samma sätt. Hälsningar från ett regnigt Åland.