Ibland önskade jag att jag skulle behärska spagaten. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen, jag påstår att jag har världens bästa jobb. Man vet aldrig vad man får uppleva när man startar sin arbetsdag. Dessutom får man resa i princip världen runt (kanske inte just nu när vulkanen på Island påminner oss människor om hur lite vi trots allt är jämfört med naturen). Jag får träffa många personligheter som jag annars bara via tv skulle ”känna” och så får jag ofta uppleva denna unika lyckokänsla när en av mina adepter har lyckats med sin prestation. Men det finns ett ”men”. Det gäller att ”tänka om” inte sällan på några minuter. Här ett exempel på en ganska typisk arbetsdag:
Det börjar med tre timmar coaching. Först ute är en förman som vill diskutera ledarskapsfrågor, till exempel om hur man får en arbetare som kommer notorisk för sent till arbetet att ändra sig. Den följande klienten är en slalomåkare som har fått en sorts blockering efter några utåkningar och nu vill ha hjälp med att komma på positivare tankar. Förmiddagen avslutas med en högskolestuderande som har motivationsproblem gällande sin doktorsavhandling. Lunchen intas sen i bilen för att hinna i tid till eftermiddagens handledning för personalen på flyktningförläggningen i Oravais. Om man på förmiddagen ägnade sig åt ledarskaps-, motivations- och slalomproblem kretsar eftermiddagens tankar främst runt sociala och humanitära problem. Efter handledningen har man lite tid på sig att justera om hjärnan ännu en gång för att vara redo för kvällens föreläsning ”Det här är min tallrik” som handlar om revirtänkandet.
Det är oerhört givande att ha ett omväxlingsrikt arbete men ibland önskade jag att jag skulle behärska spagaten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar