Tre lite överraskande tankeställare

Fotot ovan ger mig tre överraskande och samtidigt mycket positiva tankeställare: 1) Fotot är taget idag den 19 september i Davos i de schweiziska alperna i 1600 meters höjd. Det ligger redan 40 cm snö och det är mycket ovanligt så tidigt på hösten. Och då var det förra veckan ännu 25 grader varmt- 2) Killarna du ser på bilden är Anders Södergren och Emil Jönsson från Sverige tillsammans med schweizaren David Cologna. Notera deras glädje över att få vistas i snön och få skida. Egentligen var det meningen att de skulle träna barmark men den tidiga vintern stör dem inte det minsta. Tvärtom de känner sig som barn på julafton. Och då skall man veta att dessa tre hör till den absoluta världsklassen i skidning och står över 250 dagar om året på sina skidor och ändå blir de så otroligt glada över vinterns första snö. När har du senast blivit så glad över något som gäller ditt eget arbete? 3) Och slutligen den sista och bästa positiva tankeställare (minst i mina ögon) är faktumet att det schweiziska och svenska landslaget tränar tillsammans trots att de är sen på vinterns tävlingar varandras värsta konkurrenter. Det är alltså fullt möjligt att vara goda vänner och sen när det gäller att ge allt för att besegra varandra. Jag kan inte låta bli att jämföra det med läget i näringslivet. Föreställ dig tre direktörer av olika företag som umgås och sporrar varandra till bättre resultat. Otänkbart! Alla som nu tror att det är bara möjligt på grund att det inte rör sig om stora i skidsporten har fel. Dessa tre killar på bilden förtjänar stora pengar med sin idrott.

Spagat mellan toppidrotten, näringslivet och den akademiska världen

Ibland önskade jag att jag skulle behärska spagaten. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen, jag påstår att jag har världens bästa jobb. Man vet aldrig vad man får uppleva när man startar sin arbetsdag. Dessutom får man resa i princip världen runt (kanske inte just nu när vulkanen på Island påminner oss människor om hur lite vi trots allt är jämfört med naturen). Jag får träffa många personligheter som jag annars bara via tv skulle ”känna” och så får jag ofta uppleva denna unika lyckokänsla när en av mina adepter har lyckats med sin prestation. Men det finns ett ”men”. Det gäller att ”tänka om” inte sällan på några minuter. Här ett exempel på en ganska typisk arbetsdag:
Det börjar med tre timmar coaching. Först ute är en förman som vill diskutera ledarskapsfrågor, till exempel om hur man får en arbetare som kommer notorisk för sent till arbetet att ändra sig. Den följande klienten är en slalomåkare som har fått en sorts blockering efter några utåkningar och nu vill ha hjälp med att komma på positivare tankar. Förmiddagen avslutas med en högskolestuderande som har motivationsproblem gällande sin doktorsavhandling. Lunchen intas sen i bilen för att hinna i tid till eftermiddagens handledning för personalen på flyktningförläggningen i Oravais. Om man på förmiddagen ägnade sig åt ledarskaps-, motivations- och slalomproblem kretsar eftermiddagens tankar främst runt sociala och humanitära problem. Efter handledningen har man lite tid på sig att justera om hjärnan ännu en gång för att vara redo för kvällens föreläsning ”Det här är min tallrik” som handlar om revirtänkandet.
Det är oerhört givande att ha ett omväxlingsrikt arbete men ibland önskade jag att jag skulle behärska spagaten.

Företag kan lära av toppidrott

Igår (det var en fantastik fin dag!) föreläste jag med OS –silvermedaljörerna i rodd Sanna Stén och Minna Nieminen i Karleby. Seminariet ordnades av Kosek, Österbottens handelskammare och KePLi. Temat var arbetsmotivation och arbetsglädje. Företag och organisationer kan lära en hel del av toppidrotten när det gäller att motivera medarbetarna. Bara faktum att ha en mycket tydlig och konkret målsättning är något att fundera över för många företag. Jag träffar om och om på anställda som förklarar att deras mål är, att göra ett så gott arbete som möjligt. Jag tycker faktiskt synd om dem. De tvingas nämligen varje kväll åka hem från sitt arbete utan att ha nått sitt mål. Man kan nämligen göra alltid allt ännu lite bättre. Jag skulle unna dem att då och då kunna åka hem med exempelvis den här känslan: ”Idag har jag nått mitt konkreta och mätbara mål som jag hade satt upp för två månader sen”. Sanna och Minna betonade hur viktigt det är att det finns glädje i allt man gör. Det betyder att man också reserverar tid för avkoppling, det vill säga att ibland göra saker tillsammans som man inte annars gör.
Det skulle finnas mycket att skriva ännu om vad företag kan lära av toppidrotten när det gäller medarbetarmotivation.