Fem anledningar att inte bråka med barn

Anledning 1:
En liten flicka pratade med sin lärare om valar. Läraren sa att det var
fysiskt omöjligt för en val att svälja en människa då valen, fastän den är
ett väldigt stort däggdjur, har en väldigt smal hals.

Den lilla flicka sa då att Jona svaldes av en val. Irriterad upprepade
läraren att en val inte kan svälja en människa; det är fysiskt omöjligt.
Den lilla flickan sa, "När jag kommer till himlen ska jag fråga Jona".

Läraren frågade, "Men tänk om Jona hamnade i helvetet?"

Den lilla flickan svarade, "Då får du fråga honom".


Anledning 2:
En dagislärare såg på barnen i klassrummet medan de ritade. Då och då gick
hon runt för att titta på vad varje barn ritade.

När hon kom fram till en liten flicka som arbetade ihärdigt frågade läraren
vad flickan ritade.

Flickan svarade, "jag ritar Gud".

Läraren stannade upp och sa, "Men ingen vet hur Gud ser ut".

Utan minsta tvekan och med blicken kvar på teckningen, svarade flickan:
"Det kommer de veta om en liten stund".



Anledning 3:
En söndagsskolelärare diskuterade de tio budorden med hennes fem- och
sexåringar.

Efter att ha förklarat budordet att "hedra din fader och din moder",
frågade läraren, "finns det ett budord som lär oss hur vi ska behandla våra
syskon?"

Svaret kom direkt från en liten pojke (den äldste i sin familj): "Du skall
inte döda.."


Anledning 4:
En dag satt en liten flicka och tittade på medan hennes mamma diskade i
kökshon. Hon upptäckte plötsligt att hennes mamma hade flera vita hårstrån
som syntes väl som kontrast mot hennes bruna hår. Flickan såg på sin mamma
och frågade nyfiket: "Varför är en del av ditt hår vitt, mamma?"

Hennes mamma svarade: "Tja, varje gång du gör något dåligt och får mig att
gråta eller vara olycklig, så blir ett av mina hårstrån vitt."

Den lilla flickan tänkte en stund på detta och sa sedan: "Mamma, varför är
mormors hår HELT vitt?"


Anledning 5:
Barnen stod i kö i matsalen i en katolsk lågstadieskola för att få sin
lunch. Längst fram på bordet fanns en stor hög med äpplen. En nunna skrev
en lapp och satte den på äppelskålen:

"Ta bara EN. Gud tittar på."

Längre bort i lunchkön, på den bortre delen av bordet fanns en stor hög med
chokladkakor. Ett barn hade skrivit en lapp: "Ta så många du vill. Gud
tittar på äpplena."