Fem anledningar att inte bråka med barn

Anledning 1:
En liten flicka pratade med sin lärare om valar. Läraren sa att det var
fysiskt omöjligt för en val att svälja en människa då valen, fastän den är
ett väldigt stort däggdjur, har en väldigt smal hals.

Den lilla flicka sa då att Jona svaldes av en val. Irriterad upprepade
läraren att en val inte kan svälja en människa; det är fysiskt omöjligt.
Den lilla flickan sa, "När jag kommer till himlen ska jag fråga Jona".

Läraren frågade, "Men tänk om Jona hamnade i helvetet?"

Den lilla flickan svarade, "Då får du fråga honom".


Anledning 2:
En dagislärare såg på barnen i klassrummet medan de ritade. Då och då gick
hon runt för att titta på vad varje barn ritade.

När hon kom fram till en liten flicka som arbetade ihärdigt frågade läraren
vad flickan ritade.

Flickan svarade, "jag ritar Gud".

Läraren stannade upp och sa, "Men ingen vet hur Gud ser ut".

Utan minsta tvekan och med blicken kvar på teckningen, svarade flickan:
"Det kommer de veta om en liten stund".



Anledning 3:
En söndagsskolelärare diskuterade de tio budorden med hennes fem- och
sexåringar.

Efter att ha förklarat budordet att "hedra din fader och din moder",
frågade läraren, "finns det ett budord som lär oss hur vi ska behandla våra
syskon?"

Svaret kom direkt från en liten pojke (den äldste i sin familj): "Du skall
inte döda.."


Anledning 4:
En dag satt en liten flicka och tittade på medan hennes mamma diskade i
kökshon. Hon upptäckte plötsligt att hennes mamma hade flera vita hårstrån
som syntes väl som kontrast mot hennes bruna hår. Flickan såg på sin mamma
och frågade nyfiket: "Varför är en del av ditt hår vitt, mamma?"

Hennes mamma svarade: "Tja, varje gång du gör något dåligt och får mig att
gråta eller vara olycklig, så blir ett av mina hårstrån vitt."

Den lilla flickan tänkte en stund på detta och sa sedan: "Mamma, varför är
mormors hår HELT vitt?"


Anledning 5:
Barnen stod i kö i matsalen i en katolsk lågstadieskola för att få sin
lunch. Längst fram på bordet fanns en stor hög med äpplen. En nunna skrev
en lapp och satte den på äppelskålen:

"Ta bara EN. Gud tittar på."

Längre bort i lunchkön, på den bortre delen av bordet fanns en stor hög med
chokladkakor. Ett barn hade skrivit en lapp: "Ta så många du vill. Gud
tittar på äpplena."

Mamma för alltid

Kom ikväll sent till Nypontorpet efter en mycket välbesökt föreläsning i Mariehamn om ”På tal om självkänsla” som riktade sig till föräldrar till dagisbarn. Det passade sig riktigt bra när Nypontorpets värdinna visade mig en bok som heter: ”MAMMA FÖR ALLTID”. Jag bläddrade lite i boken för att slappna av. Vill gärna dela med mig några citat.

”Det är lättare att leda en nation än att uppfostra tre barn.
(Winston Churchill)

När en flicka får besök av en ung pojke,
Är det inte oväsendet utan tystnaden,
Som oroar hennes mamma.

Varje mor önskar att hennes dotter ska få en bättre man än hon själv fått,
Och är övertygad om att hennes son aldrig kommer att få en så god hustru,
Som hans far har fått.

Något som man måste uppskatta hos småbarn är att de inte går omkring
Och visar upp fotografier av sina mammor.

Alla andra får...

Ska i dagens inlägg ännu fortsätta med att skriva om måndagens föreläsning i Åbo på St. Olofsskolan. Föreläsningen handlade om ”Rätten till en sund barndom”. I den anslutande diskussionen berördes också frågan om hur viktigt det är att dra gränser för sina barn. Man behöver som förälder vara trygg och säker i sig själv för att sätta upp tydliga gränser gällande när det är dags att gå och lägga sig eller hemkomsttider eller begränsandet av tiden barnet tillbringar framför datorn. En mamma frågade hur man ska agera när barnen påstår att alla deras kompisar får stanna längre uppe, får vara längre hos kompisar och får vara längre framför datorn. En av paneldeltagarna svarade då med en fråga till alla åhörarna. Han bad alla föräldrar som har hört liknande påståenden av sina barn att räcka upp handen. Gissa hur många som räckte upp handen. Alla – utan undantag!
Det gäller alltså att hålla fast vid sina regler och gränser utan att påverkas vad barnen påstår hur andra har det.

Att ha långtråkigt...

Jag höll i måndags en föreläsning i St. Olofsskolan i Åbo om ”Rätten till en sund barndom”. Efteråt blev det en paneldiskussion under ledningen av Frida Pihlajaniemi med de följande deltagare: Christel von Frenckell-Ramberg, (ordförande för förbundet Hem och skola), Lars Nyberg, ordförande för Hem och skola i Åbo, Stina Forsberg, M-klubben och Janne Engblom, förälder och fotbollstränare. Det kom många intressanta frågor från åhörarna och man skulle gärna haft mera tid till förfogande för att utveckla vissa svar ytterligare. Bland annat kom det en fråga om hur man ska förhålla sig som förälder när ens barn klagar över att de har långtråkigt.
Många föräldrar känner att de borde hitta på något för att sysselsätta barnen eller åtminstone ge dem några idéer för möjliga aktiviteter. Men föräldrarnas oro är helt obefogad. Det finns nämligen några positiva aspekter med när barn då och då har långtråkig. Barnets fantasi aktiveras främst under tiden av inaktivitet. Hjärnan har lugn och ro för att utveckla nya tankar. Utöver det motiveras barnet till att ta ansvar. När barnet har långtråkigt kan nervsystemet samla nya krafter och på sikt utvecklas barnets lust att upptäcka nya saker. Barn som alltid stimuleras och sysselsätts av vuxna ges ingen möjlighet att utveckla en mognad i att kunna klara av att ha långtråkig utan råd och hjälp av föräldrarna eller andra vuxna.
Föräldrar behöver alltså inte ha dåligt samvete när de förhåller sig passivt när deras barn klagar över att de har långtråkigt. Du gör ditt barn med andra ord ingen tjänst genom att ge förslag på vad barnet kunde hitta på.