Tja, det finns väl inte så mycket att berätta… Jag såg ”annonsen” på fb för en vecka sen och frågade lite skämtsamt av lillsyrran om hon ville följa med. Det ville hon och svägerskan hakade på direkt jag lade ut det på feijan.Vi började dagen med frukost, förstås, sen in till Mariebad på en grundkurs i Triathlon.
Efter det blev det att försöka ordna kläder och utrustning på ett vettigt sätt och få någon sorts struktur över loppen. Och klä om till simkläder.Simningen gick i slemmerns vågor och jag kom ur kurs…flera gånger…fick också ett antal rejäla kallsupar och trodde magen skulle vända sig, rätt omgående.
Kom runt bojen och i land så småningom. Helt enligt min egen tidtabell dessutom.
Efter ett snabbt byte av kläder, ingen ville cykla i våta badkläder tog vi oss till cyklarna och påbörjade vårt varv.
Vi cyklade på lugna, bilfria vägar och kunde njuta av både djur och natur stor del av loppet.
Min cykel rullade som en dröm och jag kände mig rätt lugn inför mardrömmen/avslutningen på dagen, 5 kilometer löpning…
Vi lunkade iväg efter cyklingen och kunde förvånat konstatera att ingen hade några ben kvar…det var bara stolpar och cementskor…
Efter en stund beslöt vi oss för att raskt promenera på asfalt och jobba på grus. Det fungerade förvånansvärt bra.
De avslutande kilometrarna försvann i rask takt och mitt i allt var vi klara 2 timmar 16 minuter och 33 sekunder efter starten.
Triathlon gav mersmak och nu vet jag vad jag ska lägga träning på och hurudan utrustning som behöver införskaffas till en ny runda. Absolut bästa tipset fick jag av Annika Aspholm, en bunke med vatten att stiga i mellan simning och cykling.
Det blir nog mera triathlon sprint. Ingen tvekan om saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar