Hjälpsamhet börjar med ödmjukhet

De flesta människor tycker om att ställa upp och hjälpa till när de behövs. När det gäller att hjälpa till med praktiska saker krävs det att man är lite händig och inte rädd för att bli smutsig eller svettig. Gäller det däremot att hjälpa en människa som mår psykiskt dåligt eller som har tappat orienteringen i livet kan det ibland bli svårt hur man ska förhålla sig. Jag tror att alla som har med människor att göra (och det borde rimligtvis inkludera alla människor), får sig en fin tankeställare av Sören Kirkegaards dikt:

Om jag vill lyckas föra en människa
mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv
om hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag förstå
det hon förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mer.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre i
stället för att hjälpa henne.
Äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför
den jag vill hjälpa,
och därmed måste jag förstå att detta med
att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta,
så kan jag heller inte hjälpa andra.

Viktigt att få perspektiv på livet

Jag plogar mig igenom min e-post. Jag är glad att mina vänner, kompisar, samarbetspartner och också de flesta uppdragsgivare har så mycket tålamod med mig. Det händer tyvärr allt för ofta att de behöver vänta i flera dagar på svar av mig. Det har faktiskt inte med nonchalans att göra. Det handlar mera om bristande tid (och då vore vi tillbaka vid föregående inlägg). Mitt bland alla email finns det ett medlemsbrev av Michael Södermalm som är en mycket duktig mental tränare i Sverige. Hans brev berörde mig verkligen därför beslöt jag att låta dig ha del i brevets innehåll.

Jag såg nyligen ett program på TV 4 som handlande om en helt vanlig familj med mamma, pappa, son och dotter.

Familjen heter Krogh och de blev intervjuade i TV för att berätta om sin svåra livssituation! Deras berättelse grep verkligen tag i mig och fick mig att tänka efter och mer medvetet rikta min tacksamhet mot allt som jag har i mitt liv. Detta vill jag så gärna dela med mig av till dig! Familjen Krogh berättade om sitt familjeöde och hur hela familjen totalt förändrat sin syn på livet. Det var ju deras älskade lilla dotter Tova 4 år som hela intervjun handlade mest om. Hon föddes med en dödlig sjukdom(kommer ej ihåg namnet på sjukdomen) där de inre organen successivt bara slutar att fungera vilket till slut slår ut hela immunsystemet med döden som följd. Enligt all expertis finns det inga mediciner som kan vända eller hindra sjukdomen från att blomma fullt ut, utan det är tro på hoppet som endast kvarstår. Det bör sägas att hela familjen levde i full ovisshet under Tovas första levnadsår utan att veta om någonting trots att mamman kände att allt inte stod rätt till. Det som var så gripande att se och ta del av var denna lilla flickas fantastiska humör och sprudlande livsglädje trots alla omständigheter! Inställning gen av att bara få leva här och nu var så total. Den lilla flickan sprutade ut total kärlek och livsglädje.

Mamma Ida förklarade att de viktigaste för hela hennes familj var att se varje dag som en gåva, att aldrig ta något för givet och verkligen leva för stunden och njuta av den! Hela familjen som satt i TV soffan utstrålade så mycket harmoni, glädje och kärlek vilket gick rakt in i vardagsrummet! Vi satt tårögda hemma och höll om varandra, ingenting behövde sägas, vi kände och tänkte likadant! Alla behöver få ta del av andra människors öden och berättelser för att bli påmind om vad som är viktigt i livet. Det hjälper en att få perspektiv och distans till sitt egna liv vilket gör att man känner en enorm tacksamhet för allt det man har istället för at t gå omkring och vara negativ, klagande och otacksam för allt man eventuellt inte har!

Det är viktigt att stanna upp och verkligen reflektera över vad som är viktigt i livet. Eller måste vi råka ut för något tråkigt för att mer uppskatta och visa tacksamhet för allt vi har runt omkring oss? Nä,så behöver det väl ändå inte vara. Så fokusera dina tankar på rätt saker, uppskatta det du har och lev här och nu! Visa tacksamhet och var ödmjuk! Vad är alternativet?