söndag 27 april 2008

Ryggen höll mot alla odds

För en vecka sedan kunde jag knappast röra mig på grund av mitt diskbråck. Idag gör ryggen fortfarande ont men det är ingenting när jag jämför smärtorna jag hade för åtta, nio dagar sedan och ryggen blir bara bättre och bättre. Sen förra tisdagen har jag varit ”on tour”. Efter två dagars föreläsningar i Vasa bar det iväg till Helsingfors. Jag ska berätta lite närmare om dessa föreläsningar i en senare blogg. I fredags och lördags höll jag i ett målsättningsseminarium för Sunds kommun. Tack vare det fantastiska vårvädret kunde vi brainstorma och arbeta utomhus, närmare bestämd på terrassen vid Kastelholms golfrestaurang. Jag har aldrig varit med om att man har lyckats samla så många idéer om hur man kunde utveckla kommunen. Antingen är sundsborna ovanligt påhittiga eller så inspirerade och stimulerade vädret seminariets deltagares kreativitet (antagligen var det en kombination av båda faktorer). Under andra dagen förädlades idéerna i olika handlingsplaner. Jag återkommer de närmaste dagarna till detta seminarium i min blogg. Jag fick under helgen också uppleva ett känslobad: Efter ett coachingsamtal var humöret på topp eftersom personen i frågan hade lyckats så otroligt bra med hennes uppsatta mål. Jag var så glad för hennes skull och det var riktigt skoj att diskutera olika strategier inför sommarmånaderna. En timme senare fick jag besked av en god vän att hon har drabbats av sjukdomen MS. Det påminde mig med allt eftertryck på mina egna ord i en av mina föreläsningar: ”Vi strävar alla efter ett problemfritt liv trots att vi endast några få korta stunder i vårt liv är utan problem. Därför borde vi i lära oss att hantera problem på ett positivt sätt i stället för att sträva efter något omöjligt.”

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är glad över att din rygg känns bättre. Ryggontet hoppade nog över till Gästhem Nypontorpets värdinna.Välkommen den 1a

Christoph Treier sa...

Det var inga goda nyheter. Ryggont önskar jag ingen. Åt andra sidan njuter man varenda rörelse när man är smärtfritt igen. Ganska skrämmande att man behöver då och då påminnas om hur man egentligen har det...
Vi ses snart :-)