En studie om idrottsplacebo av Fabrizio Benedetti vid Turins universitet har väckt stor uppmärksamhet internationellt. Därför vill jag ägna några blogginlägg till placebo fenomenet. Placebo effekten grundar sig på förväntningar. Om jag tror att jag har fått värkmedicin trots att det rörde sig om ett helt verkningslöst ämne, upplever jag med största sannolikhet att min smärta lindras eller t.o.m. försvinner eftersom min kropp aktiverar sitt eget opioidsystem. Tron kan alltså försätta berg. Förväntningarna styr hur vi reagerar på olika händelser.
Redan 1972 gjordes en undersökning bland 15 styrketränande personer i USA (forskarna Gideon Ariel och William Saville). Efter en sju veckors träningsperiod valde man de som förbättrade sig mest för en ny träningsperiod men denna gång med hjälp av den högpotenta anabola steroiden Dianabol. Ett preparat som beskrevs i mycket positiva ordalag när det gällde träningseffekter. Inställningen till anabola steroider var helt annorlunda i början av 1970-talet jämfört med den är idag. Men de sex utvalda deltagarna fick inte någon Dianabol, utan placebopiller:
Resultatet är häpnadsväckande. Om vi tar bänkpress som exempel: Försökspersonerna lyfte i medeltal 132,2 kg när experimentet började. Efter sju veckors träning förbättrade de sig till 137,87 kg, alltså en förbättring med över fem kilo. Efter det började en fyra veckors träningsperiod med placebobehandling (fejkad information om steroider). Deltagarna förbättrade sig från 137,87 kg till smått otroliga 151,14 kg. En ökning med 13,27 kg!
(Ur: Idrott & Kunskap; 01/08; Christian Carlsson)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar