Jag arbetar i dagarna med flera idrottare som förbereder sig inför de olympiska sommarspelen i Kina i augusti. Den mentala träningen är mycket komplex och innebär många faktorer som man kanske inte i första hand tänker på. Därför vill jag idag skriva några ord om värdebedömning. Varför upplever vi negativa händelser så mycket intensivare än positiva? För varje idrottare är den negativa upplevelsen av ett misslyckande i en tävling starkare än den positiva upplevelsen av en vinst. Det borde vara tvärtom åtminstone om idrottaren vill utveckla sitt självförtroende.
Här några tankeställare till dig som berör samma sak:
Varför upplever du frustrationen som mycket intensivare när du förlorar 5000 € än glädjen när du vinner 5000 €. Eller varför är den subjektiva värdeskillnaden större mellan 1 och 1000 € än mellan 10’001 och 11’000 €?
Som du märker är det inte alltid så lätt att förbereda sig mentalt på OS… ; )
Här några tankeställare till dig som berör samma sak:
Varför upplever du frustrationen som mycket intensivare när du förlorar 5000 € än glädjen när du vinner 5000 €. Eller varför är den subjektiva värdeskillnaden större mellan 1 och 1000 € än mellan 10’001 och 11’000 €?
Som du märker är det inte alltid så lätt att förbereda sig mentalt på OS… ; )
6 kommentarer:
När man riktar sina tankar mot något man vill uppnå och koncentrerar hela sin uppmärksamhet på detta så får man det oftast också. Har man då lagt kraften på det man inte vill uppnå, så lägger man kraften på det negativa och inte på det positiva och vad händer? Du misslyckas istället för att lyckas.
Intensiv frustration uppstår naturligtvis.
Kan det vara så enkelt?
Ja, jag tror du har helt rätt. Utmaningen ligger bara i det hur man får människorna att rikta hela uppmärksamheten på det man vill lyckas med. De flesta av oss har mycket lättare att oroa sig över det vad man är rädd och orolig för. Se också inlägget 17 juni.
Jag upplever att ditt inlägg är livsomfattande, m.a.o. så berör det inte endast idrottslivet utan allt som en människa vill utföra till största belåtenhet.Det kräver en total koncentration och en övertygelse om att man klarar av det man skall utföra.Det är ju det som är utmaningen som du också skriver.Det är sällan man lyckas att uppnå "full poäng" i det man gör,
trots att man kanske upplever att man ger absolut allt.Vilket jag antar beror på att man inte har varit fullständigt koncentrerad. En omedveten osäkerhetskänsla finns kanske i grunden.
Och då kommer man åter till pudelns kärna. Varför är det svårt; handlar det enbart om självkänslan och konsten att kunna fokusera sig och att kunna visualisera?
Hej Karin och tack för din mycket genomtänkta kommentar. Du skriver helt rätt om "konsten att visualisera". Att visualisera är verkligen en konst som behöver åratal med träning och övning. Det är synd att vi i västvärlden aldrig får möjlighten att lära oss att visualisera. I Japan och Kina lär sig det redan barn i grundskolan. Däremot har vi i västvärlden blivit väldigt duktiga på att oroa oss. Att oroa sig är det mest effektiva sättet att visualisera. Det går nämligen inte att oroa sig utan att vi omedvetet framkallar bilder i vårt fanatsi om just saken vi oroar oss över.
Hej Christoph!
Tack för ditt tänkvärda svar!
Att visualisera har för mig alltid haft en
positiv innebörd, men jag förstår av ditt svar att
det också kan ha helt motsatt funktion och att det
har det i all synnerhet här hos oss i västvärlden.
Jag tvivlar inte alls på att det är helt rätt.
Jag fick en aha-känsla av ditt svar.
Att visualisera är ju att medvetet skapa en mental föreställningsbild,
att se och känna bilder av situationer och händelser som man vill att skall inträffa eller hur
och du menar att vi vill, antagligen inte helt medvetet, att även negativa saker händer oss.
Då kommer vi väl in på en djupare psykologi eller är det så
att vi påverkar varandra att tänka i de banorna mera än vi tror. Typ en dominoeffekt.
Jag tänker nu på det här med att vi oroar oss mera här än vad de tycks göra längre österut.
Räcker det med skolning eller tror du att det också har med många generationers påverkan att göra? Att de helt enkelt är positivare än vad vi är?
Hej igen Christoph!
Du skriver:
"Det är synd att vi i västvärlden aldrig får möjlighten att lära oss att visualisera!"
Är det inte just det här som vi gör många gånger vi mänskliga varelser: visualiserar negativt utan att vara medvetna om det? Du utgår ifrån att vi aldrig får möjligheten att lära oss att visualisera. Som jag ser det så är det en negativ visualisering, fastän det är verkligheten just nu. Om vi visualiserar positivt så borde det vara en självklarhet att vi får möjligheten så småningom.
En liten tanke bara!
Jag visualiserar en skön midsommar åt Dig!
Skicka en kommentar