Varför behövs det alltid en syndabock?

Nog är vi människor en konstig ras! När något går fel, oavsett om det är hemma, på arbete eller i en förening, så blir första frågan alltid ”vem har gjort det?”. Det märkliga är att man lägger ner massor med tid och energi för hitta en så kallad syndabock. Har man hittat syndabocken får den en tillrättavisning, utskällning eller i värsta fall en varning men sen går man oftast över till dagsordningen igen och anser att problemet är löst. Jag tycker det är skrattretande. Trots att jag är redan i över 20 år i arbetslivet, är jag fortfarande helt övertygad om att alla vill lyckas med sitt arbete. Ingen stiger på morgonen upp ur sängen och är fast besluten att åka till jobbet för att bara ställa till med problem. Ju mera någon arbetar desto större är risken att något kan gå fel. Det enda sättet att försäkra sig att aldrig göra ett fel är att inte arbeta alls. Det vore på tiden att ändra attityden mot personer som har gjort ett fel eller misstag. Istället för att ropa högt ”vem har gjort det” vore det smartare och klokare att undra ”varför kunde felet/misstaget överhuvudtaget hända?”. I de allra flesta fall finns nämligen en orsak för det. Personen i frågan var kanske överbelastad och därför trött, hade kanske fått för dålig inskolning, kanske finns det stora brister i den interna kommunikationen, o.s.v. orsakerna kan vara många. Syndabockskulturen lever i högsta grad i vår kultur, men till vilken nytta? I värsta fall blir resultatet att en person som har beskyllts som syndabock, inte mera vågar göra något. Analysera istället varför saker har gått fel och åtgärd bristerna. Att utse en syndabock är en alltför bekväm och billig lösning.