All min respekt för elitskidåkare

Idag deltog jag i Fäbodaloppet. Det är en 53 km lång skidtävling som går i klassisk teknik och arrangeras varje år av IF Brahe. Det var perfekt vinterväder och fina skidspår trots att det kom lite överraskande (i alla fall för min del) nysnö under natten som gjorde att föret inte var så snabbt som man förväntade sig det ännu igår. Det gällde att skida två varv på en 26,5 km bana. Första varvet gick bra. Jag sparade medvetet lite på mina krafter för att ev. kunna öka farten lite under andra varvet. Allt gick enligt planerna men efter ungefär 40 km började det kännas rejält tungt och jag var glad när jag nådde målet. Det var främst två tankar som snurrade i mitt huvud under de senaste tio kilometer. För det första började jag fundera över hur otroligt vältränade elitskidåkare är. Jag tror att det inte är många som verkligen fattar det. Och det andra jag ”filosoferade” lite över var, hur vi människor egentligen tänker och fungerar. Skulle en arbetsgivare kräva en liknande prestation av sina anställda som detta lopp innebär skulle det bli revolution och medarbetare skulle löpa amok. Men vad gör vi människor i vår dyrbara fritid? Vi betalar pengar för att utsätta oss frivilligt påfrestningarna som ett sådant 53 km skidlopp innebär. Nog är vi konstiga…!