Läser man rubriken, kunde man lätt tro att inlägget handlar om olika lönesättningar för kvinnor och män. Men denna gång vill jag uppmärksamma på en annan orättvis sak.
Om en kvinna blir irriterad eller till och med riktigt arg på arbetet, förlorar mycket i status oavsett vilken position hon har inom företaget. Hos män gäller precis motsatsen. En mans status inom företaget ökar. Det ses numera som en styrka om en man kan visa känslor.
Hur skall kvinnor bete sig på arbetsplatsen? För karriärens skull vore det säkert bäst om skulle gå runt med ett evigt leende. Men tänker man på hälsan så blir man sjuk om man jämnt förtränger sina känslor. Jag tycker att frustrationer, depressioner och ett ev. burnout är ett för högt pris för att klättra på hierarkitrappan. Därför kommer här några konkreta tipps angående hanteringen av sina känslor på arbetsplatsen som gäller för både kvinnor och män:
Se till att du förfogar över några bra ventiler i din vänkrets där du kan bli av med dina negativa känslor som uppstår på jobbet.
I visa fall kan det däremot vara bäst att ge uttryck för sina känslor på jobbet under förutsättningen att jag vet att jag kan ”lugna ner” mig igen. Om jag har svårt att komma över negativa känslor är det eventuellt bäst att ta en dag ledig så att det inte sker någon större skada för mig, för företaget och/eller mina kollegor.
Avslutningsvis en liten tankeställare: På universitet, högskola eller yrkesskolor lär man sig idag allt möjligt men ingen har ännu tänkt tanken hur fördelaktigt det vore om man skulle lära ut grunderna i stress- och konflikthantering…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Viktig tankeställare. Skulle absolut vara på sin plats med både konflikthantering och stresshantering i utbildningen. Även om det troligen krävs uppdatering sen man hamnar i en sådan situation, är det säkert bra att känna till hur man ska bete sig och speciellt hur man ska göra för att undvika både konflikt- och stressituationer.
Maggi
Jag tror att grunden till det här finns i de riktigt djupa skikten av vår fostran genom många generationer. Vi kvinnor har fått veta att vi skall vara "snälla" och tillmötesgående under många sekler. Det har inte varit passande att brusa upp eller visa känslor. Det har präglat oss alla, även männen."Så gör inte en flicka"...Det som sägs tillräckligt många gånger blir en sanning till slut och det är inte något som försvinner i en hast. Det tar säkert också många generationer innan vi har nått till en jämställd rätt att visa ilska. En jämställd förståelse för att visa känslor.
Det som är direkt orättvist är att man tillskriver kvinnan, när hon är öppet arg, att det har med hennes personlighet att göra. Hennes orsak till ilskan är inte högt prioriterad utan hon bedöms som mindre lämplig i sitt yrkesutövande på grund av detta. En man visar sällan ilska på samma sätt; han knyter den ofta inom sig och blir snudd på föraktfull istället.Förakt påverkar andra människor i ens närhet mera påtagligt och därför kanske hans status bibehålls. Han har inte tappat behärskningen, vilket kvinnan i gemen tillåter sig att göra.
Det som är beklagligt i konfliktsammanhang är att ingen vill ta tag i problemet ens med tång. Man tiger helst ihjäl det hela; sopar orsaken till konflikten under mattan och högen blir bara större och större tills man snubblar på den.
Stress och konflikthantering borde absolut med i läroplanen. Kanske redan innan vi kommer så långt som till högskole- och universitetsnivå.
Har du läst onsdagens (23.3.)gästkolumn i Öt? Bra åsikter där med, även om det nu inte direkt handlade om kvinnliga och manliga sätt att ge utlopp för ilska..
Tack för kommentarer. Jag är ganska optimistisk att vi får konflikt- och stresshantering inom kort redan i läroplanen för grundskolan.
Skicka en kommentar