De flesta människor tycker om att ställa upp och hjälpa till när de behövs. När det gäller att hjälpa till med praktiska saker krävs det att man är lite händig och inte rädd för att bli smutsig eller svettig. Gäller det däremot att hjälpa en människa som mår psykiskt dåligt eller som har tappat orienteringen i livet kan det ibland bli svårt hur man ska förhålla sig. Jag tror att alla som har med människor att göra (och det borde rimligtvis inkludera alla människor), får sig en fin tankeställare av Sören Kirkegaards dikt:
Om jag vill lyckas föra en människa
mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv
om hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag förstå
det hon förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mer.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre i
stället för att hjälpa henne.
Äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför
den jag vill hjälpa,
och därmed måste jag förstå att detta med
att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta,
så kan jag heller inte hjälpa andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Sören Kirkegaard var en vis människa. Den här dikten kunde vara ett utmärkt komplement i utbildningen för frivilliga stödpersoner till sjuka människor.
Det kan bli väldigt fel om den som vill hjälpa egentligen finns där för att hjälpa sig själv.
Det där är något som är jätteviktig. Att möta personen där den är.
Jag har upplevt allför ofta att man styra personen, för man tror sig veta vad den vill.
Det är ofta som jag tänker på Kirkegaards kloka ord.
Många säger att deras valspråk är bemöt andra som du själv vill bli bemött---------hur vet jag att den perssonen vill bli bemött som jag
Till anonym: En bra tanke som är värd att fundera över. Ju mer man har med människor att göra desto mer inser man att vi alla fungerar ungefär på ett liknande sätt. Alla människor uppskattar när de bekräftas så länge det sker på ett uppriktigt sätt. Jag har inte ännu träffat en enda människa som skulle blivit arg över ett ärligt menat beröm. Samma sak gäller för kritik. Osakligt framföprt kritik kan få nästan vilken människa som helst att få flyga i taket.
Skicka en kommentar