Att flytta fram saker

Jag erkänner det öppet, jag känner mig ofta tvungen att flytta fram ett möte. Är en hopplös tidsoptimist. Jag vet att det finns många människor som tar illa upp när de har med tidsoptimister att göra. Och visst är det inte snällt när andra behöver vänta på en. Men för egen del kan jag ofta redan i god tid se om tidsschemat kommer att hålla eller om man behöver meddela att man blir försenat. Har funderat mycket över hur jag kunde undvika förseningar och framflyttandet av mötestider. Reserverar som oftast en timme för ett coachingsamtal med en halv timme reservtid emellan. Det är allt annat än lätt att planera sitt arbete. Jag vet att jag långt ifrån ensam med mitt problem.
Idag fick jag mig en ordentlig tankeställare när jag läste en artikel som handlade om varför många människor har gjort det till en ovana att flytta fram saker. Det har enbart med dålig planering och låg prioritering att göra. I artikeln nämndes som bevisexempel att det finns ytterst få människor som börjar sin semester försenad eller flyttar dem fram eller – ännu värre – hoppar över semestern helt. En annan slutsats som man kan dra av det är att de flesta människor planerar sin semester bättre än sitt arbete eller till och med sitt liv.