Man kan lugnt påstå att OS i Vancouver inte var någon succé för Finlands del. I otaliga radio och tv program har det på sistone diskuterats vad fiaskot egentligen beror på. I tidningarna kunde man läsa första kritiska analyser. Och i alla samband nämns betydelsen av mental träning. De flesta är överens om att Finland måste tänka om och börja satsa på den mentala träningen. Många av experterna hänvisar till att det behövs först en attitydförändring bland de finska idrottarna. Det finns fortfarande allt för många som tror att mental träning är samma sak som psykoterapi. De antar därför att man måste ha psykiska problem (fel i huvudet) för att ta hjälp av mental träning. Sanningen är förstås långt ifrån det. Den mentala styrkan är inte något som vissa idrottare har och andra saknar. Det förhåller sig med den mentala styrkan precis som med uthålligheten. Tränar jag på min uthållighet så förbättrar jag min prestationsförmåga, slutar jag träna på det så minskar min uthållighet. Exakt likadant är det med den mentala styrkan. Alla har med andra ord nytta av mental träning. Jag har märkt att alla diskussioner runt Finlands misslyckande i Vancouver redan har fört med sig ett nytänkande bland många idrottare. Tydligen har många av de hårdsatsande idrottarna insett att de inte får glömma den mentala biten. Hur annars kunde man förklara att jag har fått rekordmånga förfrågningar för mental coaching och träning inför sommar OS 2012 i London. Ett grenförbund har till och med hört av sig redan med tanke på de nästa olympiska vinterspelen i Sochi 2014. En gammal visdom verkar bekräfta sig återigen: Inget ont som inte för något gott med sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar