måndag 1 mars 2010

Varför väcker idrotten och i synnerhet OS sådana känslor?


Idrott och då särskilt stora evenemang som olympiska spel eller världsmästerskap har en förmåga att väcka helt otroliga känslor hos människor. Man behöver ju bara lyssna på vad folk har att säga om Finlands OS framgångar res. Icke framgångar. Det verkar nästan som det kollektiva självförtroende skulle blivit ännu sämre under de senaste två veckorna. Motsatsen kan vi konstatera i Kanada. Efter nattens OS guld i ishockey mot ärkerivalen USA. Hela landet är i delirium. Se och övertyga dig själv på videon som visar prisutdelningen och det enorma glädjeruset. Hur kommer det sig att idrottsframgångar och –motgångar påverkar en hel nation. Tänker vi rationellt så påverkar det oss ju på inget sätt om ett gäng ishockeyspelare eller skidåkare lyckas eller misslyckas. Och ändå märkte man efter Finlands katastrofinsats i semifinalen hur hela landet var besviken och nästan arg på hockeylandslaget. Jag är säker att du de allra flesta kanadensare går runt med ett bred leende idag och antagligen flera dagar framåt ännu på grund av OS segern i ishockey och de övriga 13 guldmedaljer de vann under deras OS. En person s självförtroende och mående har på inget sätt med idrottsframgångar av andra att göra, skulle man tro. Men vi människor lever och har alltid levt i flock. Stamtillhörigheten har alltid varit en livsviktig sak för oss eftersom vi ensam inte kan överleva. Idag är det nationstillhörigheten som har ersatt stamtillhörigheten. Vinner alltså en människa som tillhör samma stam resp. nation som mig så är det urgamla mekanismer i mitt nervsystem som ger mig positiva känslor och som till och med kan höja mitt personliga självförtroende.

Inga kommentarer: