Barndagvårdspersonalens arbete borde uppskattas mycket mera

Igår lördag hade barndagvårdspersonalen från Nykarleby, Kronoby, Pedersöre, Jakobstad och Larsmo en gemensam fortbildningsdag i Jakobstad. Jag hade den stora äran att få föreläsa för dem. Jag kan avslöja att det var en mäktig upplevelse att stå på scenen i Optimas festsal och över 400 kvinnor som sitter i två timmar tysta och lyssnar på en. Vilken man skulle inte drömma om att uppleva det någon gång? Föreläsningen behandlad ämnen som motivation, attityd till motgångar, konflikter, stress, självförtroende, självkänsla och kommunikation. När jag förberedde mig blev jag ytterligare en gång medveten om vilka enorma förväntningar och krav barndagvårdspersonalen har att bära på sina axlar. Du förväntas att kunna allt som har med barn att göra, du ska vara stresstålig, du ska kunna avgöra hur och framför allt när man sätter gränserna, du måste vara bra på att kommunicera både med barn och vuxna (föräldrarna är inte alltid så lätt att ha att göras med) och inte minst ska du vara en vuxen som mår bra i sig själv och som därmed kan förmedla en positiv livsattityd. Listan kunde förlängas ytterligare med många punkter. Alla säger att man uppskattar barndagvårdspersonalens arbete men tyvärr syns det inte i deras löner. Jag kan inte låta bli att provocera lite: En dagmamma resp. dagistant (redan i själva ordet ”dagistant” ser man hur högt man värderar dem) tar hand om det värdefullaste vi har, nämligen våra barn. Hur kommer det sig att bankdirektörer som ”bara” tar hand om våra pengar har mångdubbelt högre löner och har ett helt annat status i samhället än just en dagmamma eller dagistant?