Ålands Idrottsförbundet satsar mycket pengar på skolningen av tränare och ledare. Man lägger redan i flera år särskilt stor fokus på barn- och ungdomsidrotten.
Men hur frustrerad blir man då när man hör om en ledare som tränar 5-7 åriga barn i fotboll. Jag undrar vad han har för ambitioner med barnen. Antagligen vill han få fram några nya stjärnor för att tillfreds ställa sitt eget ego. Hur annars kan man förklara att han straffar en femåring som inte lyssnade på ledaren d.v.s. inte var inte tillräckligt uppmärksam genom att låta honom sitta på bänken vid sidan av fotbollsplanen. En vuxen som leder barnträningar skall ha så mycket kunskap att sätta rimliga krav på barnen. Hur skall pojken lära sig spela fotboll när han bestraffas och måste titta på? Och hur påverkar detta pojkens självförtroende och självkänsla? Det är fullt möjligt att denna upplevelse inte enbart präglar hans inställning till fotboll utan också hans syn på vuxna i största allmänhet.
Om en juniortränare inte har bättre verktyg för att leda barn än att förbanna dem som inte gör som han förväntar sig på straffbänken, så kan man bara tycka synd om människan. Jag har en viss förståelse att sånt hända kanske ännu för 30 år sedan men att sånt händer ännu idag, gör mig frustrerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar