Att få sparken på en söndag...

Ibland får jag höra saker som jag nästan blir mållös men nu i början av veckan fick jag höra om en händelse som gör mig både mållös och mycket arg. Jag fattar inte hur man kan behandla en människa så helt utan respekt. En kvinna kallades i söndags (!) på ett möte där hennes förman sade upp henne med orden: ”du får sparken”.


I varje ledarskapskurs lär man sig att välja en bra tidspunkt för känsliga samtal med sina medarbetare (och att säga upp någon går nog utan vidare under kategori känsliga samtal). Med bra tidspunkt menas det att man ser till att man finns på plats ännu i minst 2-3 timmar efter samtalet för att kunna bemöta eventuella frågor som kommer upp. Ofta är det så att man måste smälta kritiken eller i det här fallet uppsägningen en stund men sen kommer det upp frågor och funderingar som man gärna vill ha svar på. Men får man mitt på en söndag ett sådant chockbesked så är man alldeles ensam och har ingen att bolla med.

Jag blev så otroligt arg när den berörda kvinna berättade om söndagens händelse. Kvinnans arbetskamrater har märkt att förmannen redan en lång tid har mobbat den nu uppsagda kvinnan men av ångest att också bli utsatt för mobbning vågade de inte att ingripa.

Läs böcker!

Kunskap ger framgång och därmed till en viss grad också makt. Man lyssnar hellre på framgångsrika människor än på så kallade losers. Men ingen, verkligen ingen behöver blir eller förbli en loser. Tvärtom – vem som helst kan bli en vinnare! Den amerikanska succétränaren Bryan Tracy säger:


”Om du läser varje månad en bok tillhör du inom fem år till de 20 procent mest framgångsrika människor i ditt land. Och om du läser en bok varje vecka tillhör du inom fem år till de en procent mest framgångsrika människor i ditt land.”

Har du en bra bok som du vill rekommendera till bloggläsarna? Själv läser jag just nu ”The leader who had no title”; Robin Sharma. Boken handlar om ledarskapets betydelse på alla nivåer i en organisation. Det är alltså inte bara människor som har en ledande befattning resp. ansvar över andra medarbetare som ska förstå och ”leva” modernt ledarskap.

Hänger det på ledarskapet?

Har en delikat uppgift framför mig. Skall besöka en arbetsplats där klimatet är mycket infekterad. Personalen vantrivs, de känner sig illa behandlade av sin förman. Förmannen i sin tur vantrivs på grund av omotiverade medarbetare som slösar energi på att prata skit om allt och alla. Det är inte första gången att jag ställs inför en sådan uppgift. Man blir definitivt inte populär när man tar sig an ett sådant uppdrag. Förmän tycker inte om att höra det men erfarenheten visar att arbetskonflikter oftast beror på dåligt ledarskap. Det betyder inte nödvändigtvis att man behöver byta ut förmannen. Ledarskap kan läras och med hjälp av utbildningar och handledningar kan vem som helst bli en hyfsad bra ledare. Vill man däremot utvecklas till en karismatisk och mycket inspirerande ledare behövs det också en viss personlighet för det. De främsta faktorer för att kunna vara en hyfsad bra ledare: Att kunna lyssna (innebär betydligt mera än bara att höra) Att bry sig om sina medarbetare Att ha en positiv människosyn d.v.s. utgå ifrån att alla vill lyckas med det de gör på sitt arbete Att våga sätta gränser och ge ramar Att kunna informera OCH kommunicera Att föregå som gott exempel när det gäller professionalitet

Dela med dig allt du vet och kan!

Har du också noterat att de flesta är rädda om kunskap och erfarenheter de har skaffat sig under åren? Eller så delar de bara med sig en liten del av det de kan och vet. Många är lite rädda att man kan hamna på andra plats om man hjälper andra. Jag har observerat fenomenet på många olika ställen, inom toppidrotten likaså som i näringslivet. Ja till och med inom utbildningssektorn håller många utbildare inne med de riktiga godbitarna. Jag har alltid varit generös att dela med mig mina erfarenheter och kunskaper även till så kallade konkurrenter. Många har fört fram att de tycker att det är på gränsen till naiv att hjälpa andra och agera som mentor men jag har aldrig upplevt det på det sättet. Tvärtom jag tyckte alltid att jag vinner lika mycket på det. Jag glömmer aldrig en professor vid universitetet Basel som sa till mig: ”Sikta på att alla dina adepter blir bättre än du själv är.” Det är fortfarande mitt motto. Därför blev jag så glad när jag nyligen läste på en väns facebooksida det följande ordspråket som uttrycker allt det jag har skrivit här med elva ord: När du hjälper en annan uppför berget,bestiger du det själv!

Det krävs högre status för barn- och ungdomstränare

Barn är det värdefullaste som föräldrar har. Då förvånar det desto mera att de allra flesta föreningar och klubbar använder sig av föräldrar som ledare och tränare för barnen och ungdomarna. De har sällan en utbildning och det enda de har att komma med är ett stort engagemang för antingen barnen eller respektive idrottsgrenen. Föräldrarna borde kräva av föreningarna att enbart utbildade tränare ska få träna deras barn och ungdomar. Men tyvärr ligger allt för lite status i att träna barn och ungdomar och därför är det oftast hjälpsamma föräldrar som agerar som tränare.
I Ryssland och Japan gör man precis tvärtom. Man väljer de bästa tränare för att träna barnen. Så borde det egentligen också vara hos oss. Det innebär att barn- och ungdomstränare har en lika hög status i Ryssland och Japan som hos oss en landslagstränare har. Man gör allt för att höja barntränarna status ytterligare genom att man ger dem mycket uppmärksamhet i medierna. Om en idrottare har framgång på internationell nivå så nämns inte bara idrottarens nuvarande tränare utan också den första tränaren som idrottaren hade. Samma sak gäller för utmärkelser: Får en idrottare en utmärkelse så belönas även den nuvarande och barntränaren i samma utsträckning.
Idén är absolut värd att fundera över att också introduceras hos oss. Men ännu bättre vore det om föräldrarna skulle börja påpeka och kräva att deras barn endast tränas av utbildade ledare och tränare.

Elektriker metoden

Jag vill förtydliga direkt att jag inte alls har något emot arbetssättet som elektriker har. Men fick i veckan en så otroligt bra beskrivning av en arbetare i ett industriföretag hur man arbetar. Han påstådde med allvar i rösten att man jobbar här enligt elektriker metoden. När han såg min frågande min förklarade han: Vi arbetar utan spänning, vi ger motstånd mot förmän och arbetskollegor och så undviker vi all kontakt till ledningen.
Det bekräftade mig bara ännu mera att bidra att ”elektriker metoden” försvinner. Arbetet blir så mycket mera spännande om man själv får påverka mål dels för sig själv och dels för företaget. En fungerande kommunikation gynnar samarbetsklimatet och ingen behöver ge motstånd och inte minst finns det då utrymme att också en vanlig arbetare vågar och kan ta kontakt med ledningen. Om någon tycker att det är en illusion så är hjärtligt välkommen till ett företagsbesök hos Snellman Ab i Jakobstad.

Här kan varje tränare lära sig något av Jose Maurinho

Jose Maurinho är sedan 100 dagar tränare för Real Madrid. Han vill göra real till världens bästa fotbollslag och han är känd för att ge 100 procent och att tänka på de även minsta detaljerna. Här kommer några konkreta exempel som visar med vilket engagemang har arbetar.
Han började arbeta två veckor tidigasre än styrelsen hade krävt av honom. Han använde dessa två extra veckor i Madrid för att prata med alla anställda inom föreningen för att kunna skapa sig en helhetsbild. Han intervjuade till och med städerskan. Maurinho gjorde också från första början klart för alla att han förväntar sig disciplin gällande allt. Om träningen börjar kl. 9.30 så betyder det att de som kommer kl. 9.31 inte får vara med. Om en spelare är skadad så behöver han infinna sig en timme före träningen för att träffa läkaren som sen i sin tur avgör om spelaren får träna med laget eller om det blir ett rehab träning. När laget resar med bussen så får spelarna prata i mobilen men alla ringsignaler är förbjudna, samma sak gäller också för musik.
Det är knappast en tillfällighet att Jose Maurinho klassas som världens bästa fotbollstränare. Och återigen bekräfter sig en gammal visdom: Märkligt att turen är oftast med dem som tränar mest och arbetar hårdast.

Det har du gjort bra!

När jag rör mig i olika företag så hör man alltid hur personalen klagar över att de får för lite beröm och bekräftelse. Det är en evig återkommande sak på nästan vilken arbetsplats som helst. Tyvärr är det så att vi människor har mycket lättare ätt ge kritik än uppmuntran. Likadant förhåller det sig med framgångar och motgångar. Vi tar oss betydligt mera tid att analysera och älta motgångar än framgångar.
Att ge beröm är en viktig del av en förmans arbete. Det är i det närmaste omöjligt att bygga upp en bra teamanda utan att chefen regelbundet bekräftar varje individ i teamet. Proportionen mellan beröm och kritik borde vara 4-1. Alltså fyra gånger mera beröm än kritik. Enbart då lyckas man att motivera sina medarbetare och att skapa ett bra arbetsklimat.

Sjuk på grund av chefen?

Läste idag i tidningen att anställda kan bli sjuk på grund av sina chefer. Dåliga chefer leder till fler sjukdagar, bra chefer däremot ger friskare personal. Ännu en orsak alltså att satsa och utveckla ännu bättre träningsprogram för ledarskapsskolningar.
Dr. Anna Nyberg vid Karolinska institutet kom fram i sin avhandling att branschen och arbetsuppgifter inte spelar någon roll. Så här säger hon:
Det finns två typer av dåliga chefer: Den som leder på ett ovänligt sätt och den som inte leder alls.
Den förstnämnda typen tär mest. Är medarbetarna självständiga klarar de sig trots att chefen dragit sig undan.
Om chefen är smått diktatorisk och mest domderar avspeglas det i personalens hälsa i termer av stress, överansträngning eller utmattning.
Den dåliga chefen kan också ge men långt efter att man bytt jobb. En delstudie bland män i Stockholmsområdet visade att ett långvarigt dåligt förhållande till chefen innebar en 64 procent högre risk för hjärtinfarkt upp till tio år efteråt. En rad andra tänkbara riskfaktorer har då skalats bort.
Anna Nyberg hoppas att fler arbetsplatser ska förstå vikten av klokt ledarskap:
- Att chefer och organisationer tar ett större ansvar för att klimatet på arbetsplatsen gynnar de anställdas hälsa. (Källa: Tidningen Österbotten, 8.11.2009)

Tränaren i mobbarens roll

Nyligen hörde och läste jag om en innebandytränare som försökte motivera sina spelare efter flera misslyckade matcher. Han kommenderade alla spelare som inte gjort mål i division 3 att bära neongula pannband. När de gjort mål eller assist får dem slänga bandet.
Här talar vi om mobbning eftersom det pekar ut de svagare spelarna. Spelarna skäms att bära det gula bandet. De utpekas på ett ovärdigt sätt. Inom idrotten skall man undvika att syssla med ritualer som trycker ner spelare.
Jag har hört om många motivationstricks inom olika lagidrotter men den här är den mest idiotiska jag någonsin har hört talas om.
Tyvärr kan man inte ens trösta sig med att tränaren kanske handlade av okunskap. Han är en välutbildad ledare och arbetar på sitt jobb med ungdomar.

Frustrerande!!

Ålands Idrottsförbundet satsar mycket pengar på skolningen av tränare och ledare. Man lägger redan i flera år särskilt stor fokus på barn- och ungdomsidrotten.
Men hur frustrerad blir man då när man hör om en ledare som tränar 5-7 åriga barn i fotboll. Jag undrar vad han har för ambitioner med barnen. Antagligen vill han få fram några nya stjärnor för att tillfreds ställa sitt eget ego. Hur annars kan man förklara att han straffar en femåring som inte lyssnade på ledaren d.v.s. inte var inte tillräckligt uppmärksam genom att låta honom sitta på bänken vid sidan av fotbollsplanen. En vuxen som leder barnträningar skall ha så mycket kunskap att sätta rimliga krav på barnen. Hur skall pojken lära sig spela fotboll när han bestraffas och måste titta på? Och hur påverkar detta pojkens självförtroende och självkänsla? Det är fullt möjligt att denna upplevelse inte enbart präglar hans inställning till fotboll utan också hans syn på vuxna i största allmänhet.
Om en juniortränare inte har bättre verktyg för att leda barn än att förbanna dem som inte gör som han förväntar sig på straffbänken, så kan man bara tycka synd om människan. Jag har en viss förståelse att sånt hända kanske ännu för 30 år sedan men att sånt händer ännu idag, gör mig frustrerad.

I Finland präglas arbetslivet av brådska istället för att värna om de anställda

Årligen går vi miste om uppskattningsvis 26 miljoner dagsverken i Finland på grund av mentala problem. En utveckling av arbetslivet är därför i allra högsta grad en fråga om mental hälsa, anser Pekka Sauri som är ordförande för Centralförbundet för mental hälsa.
En viktig faktor för att orka i arbetet är motivationen. Ett centralt symptom i depressioner är att motivationen saknas, säger Sauri.
Och då det gäller att upprätthålla motivationen har ledarskapet en stor roll. Beroende på hur bra eller dåligt ledarskapet är påverkas de anställdas motivation.
Ledarskap är i en nyckelroll också då det gäller att skapa och upprätthålla ett bra arbetsklimat och en bra arbetsgemenskap.
Professor Matti Ylikoski vid Arbetshälsoinstitutet är speciellt oroad över de 30-40-åringar som blir sjukpensionerade på grund av psykiska skäl. En annan grupp som ger upphov till oro är 50-60-åringar som drabbas av så allvarliga sjukdomar i rörelseapparaten att de tvingas gå i sjukpension.
Ledarskapet borde enligt Ylikoski ändras så att det inte bara skulle gå ut på att stirra sig blind på siffror utan snarare koncentrera sig på att stöda medarbetarna.
I Finland präglas arbetslivet av brådska, säger professorn. I de övriga nordiska länderna däremot är det kännetecknade en kultur där man värnar om de anställda.

Det här får jag väl äta upp...

Förra veckan föreläste jag för Korsholm vuxeninstitut i Smedsby om ”Typiskt kvinnligt – typiskt manligt”. Inför föreläsningen intervjuades jag för radioprogrammet ”Livskraft”. Jag frågades bland annat om jag skulle vilja ha en manlig eller kvinnlig hjärna om jag skulle få välja själv. Jag svarade utan att tveka att jag skulle välja en kvinnlig hjärna och motiverade varför (se YLES hemsida). Sändningen utstrålades för första gången den 19 februari och igår i repris. Var ännu jag rör mig får jag de senaste dagarna massor med kommentarer om mitt uttalande. Kvinnor som tackar mig för att jag var som man så modig och vågade framhäva kvinnornas kommunikativa förmåga och deras utmärkta lämplighet för ledarskapsuppgifter. Responsen bland män är lite olika. Vissa reagerade nästan med irritation för vad jag sade i radion och andra skojar med mig och säger att de inte visste om ”mina innersta drömmar att få vara en kvinna”.
Det är nu tio år sedan att jag höll en föreläsning i Stockholm där jag påstådde att om 15-20 år styrs de flesta viktiga företag i Norden av kvinnor och om 25-30 år även i det övriga Europa. Jag slår fortfarande vad om att jag kommer att ha rätt. Men nu får jag väl några dagar ännu äta upp mitt svar i radioprogrammet ”Livskraft”. Jag gör det gärna!

En kul dag på jobb

Idag hade jag förmånen att vara kursledare under en skolningsdag för de så kallade klassäldsta i Yrkesskolan OPTIMA i Jakobstad. Kursen innehöll en sorts ledarskapsskolning för eleverna som blev valda eller utsedda till klassäldsta och därmed bär ett visst ansvar för sina klasskamrater att allt runt klassen fungerar. De öva sig i:

Hur motiverar jag andra och mig själv

Att bli en bra lyssnare

Kommunikationsteknik

Konflikthantering

Kroppsspråk

Eleverna var aktiva och motiverade och speciellt under den avslutande timmen där vi lärde oss grunderna i kroppsspråket var engagemanget totalt. Det var en mycket trevlig upplevelse att träffa dessa ungdomar idag och gör att man full av optimism och tillförsikt ser på framtiden.

Din chef påverkar din hälsa mer än du tror

Föreläsningar, kurser, tal, handledningar och coachingsamtal avlöser varandra från tidig morgon till sent på kvällen. Det är också orsaken att du inte har kunnat läsa nya inlägg under de senaste sju dagarna.
Ibland upplever jag att frustrerade anställda lite allt för lätt beskyller sina chefer för att de inte trivs och rent av mår dåligt. Men jag måste kanske börja tänka om. En färsk svensk undersökning som gjordes bland 3122 män i ålder från 40 till 50 år visar att risken för att få en hjärtinfarkt ökar betydligt om man har en dålig chef. Chefer som presterar submaximalt (på svenska: som inte klarar av att leda) bidrar till en stressig arbetsmiljö som orsakar i sin tur psykiska och fysiska problem hos personalen. Inte sällan leder dessa problem till en stor alkoholkonsumtion.
Åt andra sidan visar en engelsk undersökning att medarbetare som har en chef som klarar av att förmedla målbilder och ge feedback har mindre sjukfrånvaro än anställda som har en submaximalt presterande chef. En dålig chef kan alltså bokstavligen vara livsfarlig för sin personal.