En annan syn på koncentration

En grundsats i psykologin som alla psykologistuderande lär sig under studiernas gång låter så här:


Allt som man lägger uppmärksamhet på blir allt mera betydelsefullt för en. Saker som man däremot inte lägger så mycket värde och uppmärksamhet på och som man inte koncentrerar sig på försvagas allt mera.

Exempel: Om en människa som stammar koncentrerar sig på att tala så tydligt som möjligt utan att stamma så förstärks vanligtvis hans/hennes tendens att stamma. Koncentrerar han/hon sig däremot på något helt annat under tiden talandet så „glömmer“ han/hon ofta bort att stamma. Det ser man tydligast när en som stammar koncentrerar sig på att sjunga. Resultatet är fantastiskt och orden kommer felfritt fram.

Ju mera jag koncentrerar mig på något ju starkare och viktigare blir den saken för mig.

Ju mindre energi jag satsar på något ju svagare blir den saken och försvinner i bästa fall helt.

Framgångsrika idrottare koncentrerar sig därför nästan uteslutande på sina styrkor. Och blir tack vare det ännu större experter på sitt specialområde.

Ställ dig därför ibland följande frågor:

Vilka är mina styrkor (som yrkesmänniska resp. som idrottare) och hur kan jag utvecklas ännu mera?

Vad leder mig närmare till mina mål?

Finns det områden som jag borde lägga mindre uppmärksamhet på för att kunna ”glömma” problemet?