Vad är det som har hänt?

När jag föreläser för högstadie- och gymnasieelever om stress- och nervositetshantering, brukar jag ibland ”väcka upp” dem genom att plocka tre personer ur publiken upp på scenen. Där ska de stå inför alla och hålla ett kort anförande. Det är ett bra sätt att de kan lära sig använda de nya verktygen med det samma. Men vilken skillnad idag jämfört med för 10 år sedan när jag frågar om det finns några frivilliga som gärna skulle komma fram och hålla ett kort anförande. Då började eleverna s titta neråt och jag kände formligen hur de tänkte ”ta inte mig, snälla ta inte mig”. Men under de senaste två åren har det hänt något. Nu för tiden är det minst hälften som vill komma fram för att stå inför de andra och hålla ett kort anförande. Kan det vara så att alla diskussioner om självförtroende och självkänsla börjar bära frukt och våra ungdomar utvecklar ett sunt och gott självförtroende och litar på sig själva?

Samspelet mellan knoppen och känslor

Den mentala träningen baserar till en stor del på det följande faktum: ”Allt som du kan förstå med dina tankar och som du samtidigt tror på med ditt hjärta, kan du uppnå”. Meningen lämnar inga tolkningsmöjligheter öppna. För att kunna uppnå ett mål måste både intellektet och känslorna vara i samspel. Fattas känslorna så kan man sätta upp vilka fina mål som helst och chanserna att lyckas är ändå enbart minimala. Det behövs knoppen och hjärtat för att få motivation och den nödvändiga drivkraften för att kunna lyckas. Det finns tyvärr allt för många negativa exempel både i näringslivet och i idrottsvärlden där man sätter upp mål utan att involvera känslorna. Eller tvärtom att man lyssnar endast på känslorna men glömmer bort den intellektuella aspekten. Förutsättningen för att ett mål är realistiskt och därmed uppnåbart är att man verkligen VILL från hela sitt hjärta och att man har en plan som baserar på fakta och inte på drömmar.

Jag går och fiskar...

Semestern är nåt vi alla går och väntar på. Redan i sportlovstider drömmer var och varannan om de härliga sommarmånaderna och allt man vill göra på semestern. Förväntningarna är höga, men lyckan över semestern krusas när man läser äktenskapsrådgivningens statistik. Den krassa verkligheten kommer emot. Antalet skilsmässor ökar markant efter semestern. Det är kanske inte så svårt att räkna ut vad det beror på. Förväntningarna på semestern är höga, nu ska man minsann göra allt det där man drömt om på vintern. Man ska sola, simma, bygga lite på huset, kanske renovera lite, umgås med vänner och släktingar, vara på sommarstugan, resa osv. Dessutom vill man kanske reda ut alla problem man har i sitt parförhållande och därtill vill man göra allting tillsammans med hela familjen. Det blir helt enkelt för stressigt och det gör att man börjar nöta och gnata på varandra. Katastrofen kan i värsta fall vara ett faktum.
Nu vill jag inte på något sätt svartmåla semestern. Den är viktig, inte minst i detta nordligt belägna land med kalla, mörka och långa vintrar. Den ljuva semestern ska vi använda till att ladda våra batterier, semestern kan vara årets höjdpunkt på riktigt bara man går in med realistiska förväntningar.
Det gäller för var och en att hitta just det där som gör att batterierna laddas. För någon är det kanske att motionera, för nån annan att läsa eller kanske att gå ner till ån och fiska. I en familj finns det många viljor och många olika sätt att ”ladda”, ge varandra utrymme att göra just det där var och en behöver för att få energi att klara vintern.
Mitt råd för semestern är, spara alla ”måsten” som att städa eller reda upp garderober till regniga dagar. ”Måsten” som inte kan sparas till regniga dagar gör du till ett äventyr. Måla huset tillsammans med barnen, strunt samma om det inte blir perfekt eller om barnens kläder blir lite prickiga. Och när du känner att du har det som stressigast på din semester, ta helt enkelt metspöet och gå ner och sitt vid ån en timme. Jag lovar, ditt batteri är som nytt igen. Har nämligen prövat ;)